Lars Eriksson, student på Mittuniversitetet i Östersund har sedan årsskiftet genomfört en undersökning i form av en C-uppsats om hur hot och trakasserier påverkar politiker i Skellefteå kommun. I undersökningen har sex politiker deltagit som alla någon gång under de senaste mandatperioderna varit ordförande för någon av kommunens nämnder.
Hälften av de tillfrågade politikerna berättar i studien att de i någon grad har tvekat inför ett beslut eller åtgärd, eftersom de varit oroliga över hur mycket hot och trakasserier beslutet skulle medföra. En av politikerna säger så här angående det i studien:
”Det grundas kanske i att man kan få kommentar som: ’Då är det ditt fel om mitt barn dör’. Då känner man, okej nu måste vi verkligen fundera”.
En annan av politikerna medger att hen blivit påverkad av hot och trakasserier till den grad att detaljer i beslutet har setts över.
”Finns det öppningar för annat så har jag verkligen sökt och försökt hitta lösningar. Eventuellt fördröja beslut så att de har fått mentalt förbereda sig”, säger hen i studien.
– Att befolkningen påverkar politikerna är rimligt och förståeligt, men bara så länge som politikerna själva tycker att de fattar rätt beslut. Men att det har påverkats beslut, kanske inte hela beslut men detaljer, eftersom att de bestämmande politikerna är oroliga över det hat de kan få är beklagligt, säger Lars Eriksson.
I studien framgår det att samtliga politiker någon gång känt sig oroliga eller otrygga på grund av det hat och de trakasserier som de utsatts för, och att hälften av politikerna i någon grad övervägt att lämna sina politiska på grund av detta.
I studien säger en av respondenterna så här:
”Jag är rädd för att bli för hårdhudad för att kunna fatta kloka beslut. Framför allt att jag blir cynisk”.
– En risk som finns, och som nog redan är verklighet på vissa plan, är att vi bara får en sorts politiker. Istället för att beslutsfattarna är ett medelsnitt av befolkningen kan det bli så att de enda som klarar av att vara politiker är de som är nog hårdhudade. Det innebär att vi bara får fram politiker som klarar av att ta emot en stor mängd hat, säger Lars Eriksson.
Noterbart är även att alla politikerna uppger att de i någon utsträckning censurerat sig själva. Ett exempel som lyfts fram i studien är att en av personerna blivit påhoppade i ett kommentarsfält på sociala medier.
”Det var uppenbart att han hade någonting emot mig. Men bara kommentaren om hockey gav honom tillfälle att få ösa ur sig vad han tyckte”, säger en av politikerna i studien.
En annan av politikerna berättar att hen har begränsat sitt användande på sociala medier.
”Det har gjort att jag inte alls är så aktiv på sociala medier som jag egentligen skulle vilja. Att behöva förklara varje givet ärende som vi har beslutat tar väldigt mycket kraft”, säger hen i studien.
– Det som är slående är att mycket av det hat och de trakasserier som politikerna tvingas ta emot riktar sig mot privatpersonen, och inte bara mot yrkespersonen. En av respondenterna berättade till exempel att det bildats en telefonkedja mot hen och övriga politiker i nämnden, som hade till syfte att hålla dem vaken på nätterna, säger Lars Eriksson.
Han berättar att han saknar debatten om hat mot politiker i det offentliga forumet.
– Det behöver forskas mer och diskuteras mer om vi ska få bukt med det här problemet.