Att möta medborgare är viktigt för en polis i yttre tjänst och många vill snacka lite.
Med stödhjul menar hon veckans instruktörer och handledare områdespoliserna Johan Stenlund, Fredrik Marklund och Magnus Lovenlund. De är med hela tiden och ska utvärdera aspiranternas kunskaper.
När aspiranttiden är över, efter sex månader, finns två lägen: Godkänd eller icke godkänd. Då har aspiranterna tränat polisarbete inom olika avdelningar, en är områdespolisens vardag.
Dagens fotpatrull i Skellefteå sker vid lunchtid och många stannar till för att snacka lite.
– Det är en del av uppdraget, att prata med folk, förklarar Johan Stenlund och byter några ord med en äldre dam.
Det kan ge tips, skapa trygghet och fungerar förebyggande.
– Att bli polis är ingen barndomsdröm, jag kommer från bevakningsbranschen men ville göra något mer. Nu låter det här som en klyscha, men jag vill göra skillnad och kan jag som polis hjälpa, i alla fall en annan människa, så är det värt det, säger Ida Hansen.
Maria Hedman kommer från Arbetsförmedlingen och fick upp ögonen för polisyrket när hon själv höll i en rekryteringsträff.
– Jag började fundera, sökte och kom in på utbildningen och distansutbildningen gjorde skillnad för mig.
Familjesituationen med sambo och tre barn hade gjort det omöjligt för henne att studera heltid på annan ort.
Maria Hedman är 38 år, bor i Myckle och gick polisutbildningen på distans. Familjen består av sambo och tre barn.
Båda vill jobba i Västerbotten, Ida i Umeå och Mycklebon Maria i Skellefteå.
– Förutsatt att vi blir godkända, vill säga, säger Maria och skrattar lite.
Ingångslönen är 28 000 kronor, ingen hit, menar de.
– Om målet är att tjäna pengar väljer man nog inte polisyrket, men om fler unga ska lockas in i yrket bör lönen höjas, säger Maria.
Båda är eniga om att statusen bör bli högre och att lönen är en del, men säger att bredden och olika karriärvägar gör yrket attraktivt.
Ida Hansen är 32 år, kommer från Borås, bor i Umeå med sambo och en dotter och har arbetat inom bevakningsbranschen.
För Maria och Ida har dagen börjat i Boliden, med områdespolis Magnus Lovenlund.
– Syftet är att de ska nå kunskap i områdespolisens verksamhet, förklarar han.
Vad är viktigast att förmedla?
– Det är att poliser ska vara ”tusenkonstnärer”. Det gäller för aspiranterna att ta lärdom av äldre kollegor, skapa sin egen roll som polis och inte vara rädd för att kliva utanför sin egen komfortzon, säger han.
Områdespolis Magnus Lovenlund visar upp sitt område, Boliden, för aspiranterna Ida Hansen och Maria Hedman.
För områdespolisen ingår uppgifter som exempelvis patrullering, fordonskontroller, avstyra bråk, förebyggande arbete, att lämna dödsbud och gripande kan också bli aktuellt.
– Tanken på att hamna i en situation där man tvingas använda våld känns såklart svårt. Hur mycket man än tränar vet man inte hur det kommer att kännas, säger Ida och Maria fortsätter:
– Att hantera dödsfall och ge dödsbud känns jobbigt.
Svensk polis är utrustad med batong, pepparspray, pistol och snart elpistol. Är det nödvändigt?
– Ja, vi ska kunna möta ett våldskapital, men vi är ofta två som ska hantera en person och det kan underlätta. Men det finns naturligtvis nackdelar. Vi ska välja rätt i varje situation, säger Ida.
Maria känner sig trygg i de lagstöd för våldsanvändning polisen har.
– De kommunikativa attributen är också viktiga och det är en ganska stor del i utbildningen, säger hon.
De tycker utbildningen håller hög kvalitet och känner sig rustade för verkligheten: Som polisassistenter.
– Senare kanske jag vill gå vidare till hundförare eller utbilda andra, säger Ida och Maria tillägger:
– Jag vill gärna testa olika områden och vidareutbilda mig.