Vasilios får stiga ur och kasta grus under hjulen. Vägbanan är såphal.
Vi startar vid grustäkten i höjd med Rönnbäcken, strax utanför Skellefteå. Det är Skanska som driftar den och efter ett par minuters väntetid kan vi åka iväg med 15 ton makadam. Totalvikten för den här bilen är 32 ton.
Vi ska passera den digitala vågen innan vi kan styra kosan mot Gummark, Hemvattnet och andra vägar i det området för halkbekämpning. Han trycker ut ett kvitto på lasten, lägger det i mittkonsolen och så bär det iväg.
– Makadam är bättre än sand, eftersom makadam kan ligga kvar längre på vägen, säger Vasilios Papoutsis.
Löst av kollega
Han har tidigare kört styckegods och malmbil. Nu kör han även flisbil till och från samt arbetar med plogning och halkbekämpning för HNG åkeri som drivs av Hans Nilsson i Tarsmyran.
– Vi är två på den här bilen och jag har just löst av min kollega som jobbat natt, säger han.
Arbetspasset har just börjat. Vasilios väntar på att makadam ska lastas för halkbekämpning.
Styr upp själva lastningen vid grustäkten.
Vasilios på väg mot Ragvaldsträsk.
Ibland blir det en liten hög på vägbanan av makadam, särskilt i början av ett vägavsnitt när flaket är fullt och det rinner över.
Längst till vänster i bild den digitala vågen som beräknar hur mycket sand eller grus som lastats.
Varannan vecka har Vasilios beredskap. Det innebär att han ska vara redo att åka ut, dygnet runt. För honom passar det bra, då han är ensamstående förälder och har barnen varannan vecka.
– Under beredskapen kan jag inte gå på bio eller ta ett glas vin eller så, men så är det ju, säger han.
Han säger också att det nog kan skilja hos olika åkerier hur beredskapen ser ut – hur lång den är och fördelningen.
Vasilios säger också att han kan ana när det börjar vara läge för att åka ut – vädret ger ju en fingervisning, så att säga.
– Inställelsetiden från det att vi blir utringda är en eller två timmar innan bilen ska vara igång. Ibland kan det bli ganska långa pass och utrymmet i vårt avtal om övertid är max 200 timmar per år och 50 timmar i månaden. Vårt fackförbund är ganska restriktivt kring det, säger han.
Första säsongen
Det är första säsongen som han kör den här typen av lastbil. I början, innan han själv fick köra skarpt, åkte han med en erfaren kollega.
Han halkade in på just den här typen av arbete genom en slump. Det var en bekant som kände åkaren, som behövde folk och Vasilios tog chansen.
– Jag ville prova på något nytt och få en chans att utvecklas. Lastbilsyrket är brett, det finns många olika typer av körning inom branschen och jag trivs med just det här, säger han.
Vi kör mot Hemvattnet och Vasilios tippar flaket en aning. Gruset ramlar ner i behållaren som sedan fördelar massan på vägbanan. Det är glashalt. Vägbanan blänker i solljuset.
– Det är lite frostigt i vägkanten och jag brukar försöka hålla mig nära kanten, då går det bra, säger han och ler.
Jag känner hur bakänden på bilen släpper en smula i en nedförsbacke, Vasilios rattar för att häva en kommande sladd och saktar ner.
Ibland plogas vägbanan för att vid nästa sväng halkbekämpas, men den här dagen är det enbart grusning som gäller.
– Det svåraste är nog att sanda så att det blir bra och jämnt fördelat. När bilen svänger, så svänger också aggregatet eftersom det sitter i kättingar, så det gäller att tänka på det också, säger han.
Uppskattade
Bilen har dubbdäck fram och ibland sätter han kedjor bak, men han bedömer att det inte behövs på den här turen.
Hur är bemötandet från allmänheten?
– Jag upplever att vi är väldigt uppskattade när vi kommer och vi gör ju det här för de boende, det känns bra.
Grundlönen är god, tycker han. Sedan ingår också ob- och beredskapstillägg.
Han säger också att bedömningen hur ofta det plogas, sandas eller grusas bedöms efter trafikintensitet, om det är mycket tung trafik på vägsträckan, hastighet, vem som är väghållare.
I en kurva möter vi en personbil. Vägens bredd tillåter inget möte så föraren i personbilen väljer att backa. Vi stannar också. För att komma vidare i halkan får Vasilios hoppa ut och kasta grus under hjulen. Inte helt ovanligt, enligt honom.
Ute på skolor
När det gäller könsfördelningen så säger han att 25 procent av de som utbildas inom lastbilsyrket i dag är kvinnor.
– Traditionellt så är det ett mansyrke, men nu är det inte så många tunga moment och jag tycker det är bra att fler kvinnor kör lastbil. Jag brukar själv vara ute på skolorna och prata om lastbilsyrket, säger han.
Han säger också att yrket som lastbilschaufför blir en livsstil och att det många gånger handlar om att lösa saker och situationer som uppstår.
–Jag ringer till exempel inte chefen på natten om småsaker, i det här jobbet handlar det om frihet under ansvar.
”Vi har inte så många livsstilsåkare kvar”Väghållaren bär ansvar om brister orsakat olyckaKritik mot dålig väghållning på olycksväg