Kalhyggen eller föryngringsytor som det heter skapar debatt.
För en tid sedan lyssnade jag på ett inslag i radio. En naturfrälst storstadsbo berättade hur han packade ryggsäcken, tog tåget norrut, hyrde bil och åkte runt skogsbilvägar och vandrade i skogen. Han ondgjorde sig över kalhyggen. Hur fult och kargt de öde landskapen ter sig och hur vackert och magiskt det är att vandra i skogen. Och hans nöje är helt och hållet gratis. Det är skogsägarna som ser till att skogen är välskött, vacker och tillgänglig.
Låt oss stanna vid kalhyggen eller föryngringsytor, som de heter. De medverkar till att störa klimatet samt innebär stora utsläpp av koldioxid, bland annat från träden som processas. Det skriver Skydda skogen på sin hemsida. Det är en ideell organisation med fokus på skogen. Vidare skriver de att kalhyggesbruk gör landskap fula, markberedning gör det svårframkomligt. Det, i sin tur, hindrar friluftsliv, bärplockning och jakt.
Jag är ingen expert, men ovanstående stämmer säkert.
Men det finns andra ingångar kring skog och kalhyggen. Låt säga att vi låter all skog växa fritt, varken avverkningar, gallringar eller röjningar utförs. Skogarna blir skyddsvärda, vilket ligger i linje med vad vissa anser, och skogsbilvägarna får växa igen.
Hur länge dröjer det innan vi varken kan vandra i skogen, plocka bär, jaga eller ta oss fram via vägar som brutits av skogsägare? Hur kommer flora och fauna att påverkas om skogen inte underhålls?
Det som inte framgår i den kritik jag läst mot avverkning och kalhyggen är hur en orörd skog ska vårdas. Det kanske finns analyser och förslag och i ärlighetens namn ska jag tillstå att jag inte borrat särskilt djupt i ämnet.
I min familj och i min närhet finns skogsägare och visst, vi kan bevara skog eller ta fram metoder som är skonsamma för allt levande samt klimatet vid avverkningar. Frågan är vem eller vilka som ska betala kalaset? Om det hamnar på staten så innebär det att vi alla får bidra – via skattsedeln. Är vi beredda att göra det?
För övrigt så tycker jag att kalhyggen är vackra. De betecknar början på något nytt. Det finns också ett regelverk kring hur det ska se ut i dag vid avverkningar och jag anser att de vittnar om ansvar för tillväxt och för att ny skog sakta, men säkert ska växa, gallras och avverkas. Sedan är det också så att skog som tas ner ser till att vi kan nyttja saker i vår vardag som vi lärt oss att ta för givet, underlättar våra liv: Trämaterial, ved, papperspåsar, dagstidningar. Och hur sjutton skulle vi klara oss utan toalettpapper …