Alfred Nyström borstar bort den snö som fallit på Hjalmars gravsten, sedan ska han tända ett ljus för sin storebror.
Hjalmar Nyström, Hjalle som han kallades, gick bort natten mot nyårsafton 2018, endast 17 år gammal.
– Hans hjärta slutade helt plötsligt och oväntat att slå i plötsligt hjärtstopp. Det är lika oförklarligt som plötslig spädbarnsdöd och det var helt obegripligt. Det värsta som kan hända är att förlora ett barn. Så är det bara och jag har tänkt så ofta: ”Hur ska jag kunna bli människa igen”, säger Magdalena och fortsätter:
– Det som känns bra för mig, och för oss är att han visste hur älskad han var och att han förmodligen varken hann känna rädsla eller smärta utan bara fortsatte djupare in i sömnen.
”Det är också kärlek”Hjalmars plats
I hallen hemma hos Magdalena och hennes sambo James har Hjalmar fått en egen plats. Bredvid ett stort foto av honom sitter en hylla med ljus, en bild av Hjalmar och hans bror Alfred och saker som förknippas med Hjalmar.
– Det där är en snoppvärmare, jo det är det, intygar Magdalena och tar ner en färgglad stickad formenlig sak i ett plastfodral och skrattar. Hjalle var ju sådan, full av bus och galna upptåg, en riktig spjuver, säger hon.
Hit kan barn och unga i sorg vända sig: ”Det är de som är huvudpersoner”Trots sorgen, saknaden och det ofattbara som drabbade familjen så har Magdalena och lillebror Alfred valt att berätta. Om livet och glädjen med Hjalmar, att ha haft honom hos sig, som de båda beskriver det. Men de talar också om det som är svårt och hur de hittat kraft att gå vidare.
En stor bild på Hjalmar hänger i hallen hos Magdalena och James. Bredvid den en hylla med saker som förknippas med Hjalmar.
Alfred tänder ett ljus för Hjalmar.
Stöttar varandra i det obegripliga som hänt.
Alfred säger att tiden efter begravningen var värst. ”Det blev bara tomt”.
Även om Hjalmars föräldrar är skilda och systrarna Linnéa och Mathilda utflugna, så var de tillsammans allihopa för att stötta varandra den närmaste tiden efter Hjalmars bortgång.
– Det var skönt att dela såväl sorgen över vad vi förlorat men också glädjen över den tid som vi fick tillsammans.
Värdefullt stöd
Familjens vänner visade också sitt stöd genom besök, matleveranser och att finnas till hands.
– Flera av Hjalles kompisar kom också förbi och det var fint, säger Alfred, som är 16 år i dag och går första året på gymnasiet.
Den femte november i år skulle Hjalmar ha fyllt arton år. Han gick på Yrkesgymnasiet och skulle utbilda sig till elektriker – han hade valt samma yrkesbana som sin pappa.
– Vi är mer fokuserade på att planera hur vi ska fira Hjalmars födelsedag, än Allhelgonadagen. Han fattas oss alla dagar och han har alltid ljus som brinner för honom, både här hemma men också på graven, säger Magdalena.
Skolorna hade jullov när Hjalmar gick bort, men Canalen, Sankt Olovs församlings verksamhet för ungdomar i Skellefteå, höll öppet.
– Ungdomarna fick någonstans att gå för att sörja och de satte även upp ett minnesbord för Hjalle. Canalen betydde jättemycket även för oss den första tiden.
De berättar också om Hjalmars vilja att hjälpa andra, hans sätt att göra avtryck och hans engagemang, både för andra och för det han trodde på.
Vilar bredvid morfar
Hjalmars driv fick även jag själv, som reporter, uppleva. Han tog nämligen kontakt med Norran när eleverna på hans gymnasieprogram inte hade någon yrkeslärare, vilket Hjalmar tyckte var skit, som han uttryckte det. Eleverna ville att vi skulle skriva om det för att ställa krav på skolan, vilket vi gjorde.
I dag vilar Hjalmar bredvid sin morfar på Lunds begravningsplats som ingår i Skellefteå landsförsamling. Naturstenen som märker ut gravplatsen kommer från stugan. Där älskade Hjalmar att vara och det är Magdalena och Hjalmars pappa Patrik som valt ut den.
Gravplatsen är välbesökt. Ibland följer Alfreds kompisar med och en av Hjalmars bästisar har varit mån om att finnas där för Alfred.
– Han kom helt oväntat på Alfreds skolavslutning också och det var otroligt fint, säger Magdalena.
För Alfred var tiden efter begravningen värst. Då blev det bara tomt. Innan dess kunde han fokusera på allt praktiskt som skulle ordnas.
– Sedan blev det bara sorg och det var tufft. Vi visste alltid var vi hade varandra. Han var omtänksam och satte alltid andra främst, förutom mig då, jag är ju hans lillebror, säger Alfred och skrattar.
Positiv livssyn
Sorgen, men även skrattet, är närvarande hela tiden hos de båda.
– När jag tänker tillbaka på Hjalles liv kan jag inte annat än bli glad, han var ju ett riktigt lyckopiller med sin positiva livssyn "hakuna Matata" – inga bekymmer, han var lycklig och glad. Det är när jag inser dödens konsekvenser som jag blir ledsen, säger Magdalena.
De visar en film från urnsättningen. Under tonerna till Laleh's "En stund på jorden" släpptes en ballong med Hjalmars foto på upp i skyn, tillsammans med de röda, hjärtformade ballongerna som alla närvarande fått var sin av.
– Det känns skönt att tänka på att Hjalmar inte var ensam, utan var omgiven av all vår kärlek när han lämnade jorden. Och Hjalmars ansikte var vänt ner mot oss hela tiden, säger Magdalena.
– Jag är så glad över att han har funnits, säger Alfred och tänder ett ljus på storebrors grav.