Victoria Nilsson, en i Skellefteå lasaretts bröstteam som stöttar kvinnor med bröstcancer.
I Skellefteå får mellan 50 till 60 kvinnor i olika åldrar varje år diagnosen bröstcancer. I cirka hälften av fallen behöver man ta bort hela bröstet.
Kontaktsjuksköterskan Victoria Nilsson är en av personerna som stöttar, både per telefon och vid fysiska besök, svarar på frågor om vårdbiten, hjälper till att prova ut bröstprotes, gör såromläggningar och finns till för den drabbade – under hela resan.
– Jag sitter med vid varje bröstcancerbesked eftersom det känns viktigt och jag vill också veta vad läkaren har sagt till patienten. Att få ett cancerbesked är ju som att sparka undan benen, säger hon.
Victoria Nilsson hjälper bland annat till med utprovning av bröstprotes.
Kort väntetid i Skellefteå
Hon säger också att väntetiden för operation är obefintlig i Skellefteå och att man även tar emot patienter för operation från Umeå-området.
När det gäller bröstteamet vid Skellefteå lasarett så består det av fyra bröstkirurger, kontaktsjuksköterska, kurator och två sekreterare. Hela teamet träffas två gånger per år och går igenom förbättringar som gjorts och diskuterar även det som kan bli bättre.
– Det vi saknar för att vi ska vara ett fullständigt bröstteam är arbetsterapeut och sjukgymnast. Det går via våra hälsocentraler, säger Victoria Nilsson.
Det finns även olika typer av bröstvårtor att välja bland. Det centrala är att det ska se så naturligt ut som möjligt.
Victoria säger att en patient går på årliga kontroller i fem år efter behandlingen och hon finns med under hela den processen. En vanlig arbetsdag för henne består i stor utsträckning av telefonsamtal från och till patienter, men hon sköter också viktiga praktiska bitar efter ingreppet.
Provar ut protes
Dagen efter operation är det Victoria som hjälper till med utprovning av en tillfällig bröstprotes. Sex till åtta veckor senare är det dags att prova ut en ordinarie protes. För de som opererat bort ett helt bröst, bildas rätt mycket sårvätska och det är Victoria som sköter rengöring och kontroll samt såromläggning.
Men ett bröstcancerbesked och behandlingar är inte de enda bitarna i vårdkedjan vid Skellefteå lasarett.
– Vi har också en rehabgrupp som träffas höst och vår och den är väldigt uppskattad av de som väljer att vara med, men tyvärr kan inte alla erbjudas det på grund av platsbrist. Grupperna består av åtta kvinnor i taget, som träffas åtta gånger och gör olika typer av aktiviteter, säger Victoria Nilsson och fortsätter:
– Det kan vara bassängträning, föreläsningar av till exempel en dietist eller information om bröstcancer och patienterna får ta med en anhörig på de här träffarna.
Hon säger flera gånger under intervjun att jobbet är givande, hon får stötta kvinnor i en livskris, men säger samtidigt att hon har förmåga att släppa jobbet när hon åker hem – något som också är viktigt för henne.
– En väldigt vanlig fråga som kvinnorna jag möter brukar ställa är: ”Ska jag tappa håret nu” och det som känns mest värt för mig är att lyssna på patienterna, att stötta dom, säger Victoria Nilsson.
Lena och Susanne om cancerbeskedet, vården och vikten av mammografi