Gamla stadshuset var en mäktig träbyggnad. Denna modell, plus ännu fler, finns att beskåda i skyltfönstren hos Ådells Konst & Hobby december månad ut.
Någon örn, det är han ju inte, men ser bra, det måste han ändå göra, den där Lennart i Sjungande dalen.
- Förr tog jag av mig glasögonen när jag jobbade med husen, men nu måste jag ha dem på.
Det är väl egentligen det som skiljer förr och nu vad gäller Lennarts hus, av vilka somliga är i skala 1:200. Vilket innebär att just de modellerna är 200 gånger mindre än de verkliga husen. Ingenting är för svårt eller för litet och det finns bara en enda regel: Huset ska vara gammalt och vackert - som Skellefteås gamla stadshus som revs på 50-talet. Den modellen har en kakelugn i varje rum.
Allt han gör består av en millimeter tjockt papper. Samt lite cernitlera, supersmal rundstav, guldfärgade kaffepaket och en hel del annat som han hittat och sparat för framtida hobbybruk.
"En kvinna som tittade på min modell av Munkviken kände genast igen sig."
Lennart, som byggde flygplan av modellera när han var liten (vingarna blev ganska hängiga), byggde sitt första hus på 1970-talet när han gjorde en modell av pappans barndomshem utanför Kalix.
- Det huset blev mycket större än de hus jag gör idag.
Alla pappershus är modeller av riktiga hus som finns eller har funnits. Somliga har skapats med hjälp av husritningar, andra har enbart byggts med stöd av foton och verkliga mått. Så är det till exempel med det senaste bygget, Malörens fyr.
Lövånger kyrkas interiör sedd uppifrån. Kyrkan är byggd av papper som är en millimeter tjockt.
Malörens fyr skapades med ett foto som förebild.
- Jag hittade den här bilden, förklarar Lennart och pekar på ett foto i en tidning.
Förutom papper i olika kvaliteter så behöver han bland annat ett digitalt skjutmått, linjal, lim och en stoppnål att stryka ut limmet med. För att få blyertspennorna så spetsiga som möjligt så vässas de med kniv.
Husen är inte bara utsida. Liksom Lövångers kyrka har alla ett inre och ett tak som kan lyftas av så att betraktaren kan titta ner i alla rum och trapphus. Somliga kåkar är oinredda. Andra, som modellen av husen på Munkviken, är möblerade in i minsta detalj. Varenda säng och vartenda skrivbord står på sin rätta plats.
På senare år har Lennart förstått att hans hus inte bara är dekorativa prydnader. De har också en märklig förmåga att väcka gamla minnen till liv.
- En kvinna som tittade på min modell av Munkviken kände genast igen sig: ”Där är sängen där min dotter sov”, berättade hon för mig.
Vid Lennarts arbetsbord kan ingenting vara för litet. Skära ut miniatyrfönsterrutor i en miniatyrfönsterbåge, det fixar han lätt.