Ett av årets många reportage om bussomläggningen skildrade ”sista bussen från byn”.
Sedan skulle jag äntligen få ägna mig åt andra ämnen som hade legat och väntat.
Ni vet hur det gick - eller hur? Det stora kaoset började och Norran överöstes av mejl och samtal från läsare som ville att vi skulle skriva att just deras buss hade uteblivit eller kört fel.
I normala fall brukar inte kritiker vilja medverka i artiklarna.
I normala fall vill tipsare som önskar att vi ska skriva något negativt inte själva medverka. Men denna gång hade folk inga problem med att medverka med namn och bild. Det fanns en uppsjö med möjliga reportage på ett sätt vi inte var vana vid.
Jag valde några som kändes breda och berörde hela byar, inte bara någon enstaka person. Det var inte journalistiskt motiverat att skriva om varenda buss som någon gång uteblivit. Utöver det har vi hela hösten följt den politiska processen.
Jag har gjort ett 20-tal artiklar om bussomläggningen sedan den första gången dök upp i tekniska nämnden 19 mars 2018. Under det första året var det svårt att få folk att förstå hur stor ändringen var. Några enstaka insändare och namninsamlingar dök upp våren 2018 samt en liten demonstration.
Sedan var det länge tyst från allmänheten och först våren 2019 blev det viss fart igen. Fler namninsamlingar och skrivelser, som vi gjorde artiklar av.
Politikerna beslutade om en del ändringar och de undanröjde nästan all kritik som då fanns på bordet.
Men jag misstänkte att det fanns många som fortfarande inte insåg läget, och 3 juni 2019 kunde jag äntligen uppmana läsarna att se själva, för då fanns de nya tidtabellerna på nätet.
Missförstå nu inte mitt intresse. Som journalist är jag neutral i själva sakfrågan, min drivkraft är att berätta vad som ska hända så att folk vet. Sedan är det upp till dem om de vill agera på något sätt.
Turlistorna gjorde susen, och tillbaka efter semestern fanns en hel del att greppa. Nu handlade det om gymnasiets elever och deras mycket engagerade föräldrar. Några extra gymnasiebussar ordnades i all hast, och när vi väl var där, den 19 augusti, trodde jag verkligen att allt var löst. Allt allt bara skulle rulla på.
Men så blev det alltså inte.
Yvonne Rönngren
Bevakar Skellefteå kommun när det gäller samhällsbyggnad, detaljplaner och byggande.
3 saker jag också minns från 2019.
1. Gatlysena. Ännu ett ämne där vår bevakning gjorde skillnad.
2. Första besöket inne i kulturhuset. Mäktigt!
3. Vattenverket klart, som jag följt sedan byggstart.