Alldeles färska siffror från SCB visar hur otryggheten breder ut sig på arbetsmarknaden. Fasta jobb var förr något ganska naturligt, så ser det inte ut längre. 17 procent av de anställda i Sverige har en tidsbegränsad anställning.
Att gå runt på timvikariat och tillfälliga vikariat är framförallt vanligt inom hotell- och restaurangbranschen, inom handeln och på Kommunals avtalsområde. Norran mötte häromdagen Emma Sehlstedt och Mathilda Widmark för att tala om otrygga jobb. De båda har lång erfarenhet av hur det är att sitta hemma vid telefonen och vänta på samtal från kommunen. De båda är utbildade undersköterskor.
– Vi båda har vickat allt sedan vi gick ut omvårdnadsprogrammet på Balderskolan, säger Emma Sehlstedt som nu äntligen fått fast jobb.
Mathilda Widmark kommer också snart att få fast jobb. De båda lider med sina kolleger som får fortsätta i vikariesvängen.
– Av de som utbildade sig samtidigt med mig är det i princip bara jag som nu är på väg att få fast jobb. De övriga svävar i ovisshet om framtiden, säger Mathilda som berättar om den stress hon känt under åren av tillfälliga inhopp.
För Emma och Mathilda har vardagen bestått av att de inte kunnat planera någonting från dag till dag.
– Vi har ju inte vetat om vi behövs för inhopp om omsorgen. När det ringer är det bara att med kort varsel ställa upp.
Fackförbundet Kommunal rapporterar att antalet anställda inom äldreomsorgen blivit 32 000 färre på fem år. Samtidigt har de visstidsanställda blivit 28 000 fler. Dessa människor tjänar sämre, jobbar fler delade turer och har sämre förmåner än fast anställda.
– Jag kan inte begripa varför inte Skellefteå kommun kan fastanställa fler. Vikarierna behövs ju, säger Emma och får medhåll av Mathilda.
Att vara timvikarie utan fast schema är oerhört frustrerande enligt Emma och Mathilda. Det innebär svårigheter att få lån till bostad, att kunna planera vardagar och helger samt ständigt press om pengarna ska räcka.
– Ibland undrar man om äldre människor förstår hur utsatta vi ungdomar är. Förr var det naturligt att få fast jobb, så är det inte längre, säger Mathilda.
Flera av Emmas och Mathildas kompisar har otrygga jobb, de bor hemma hos föräldrarna, mot sin vilja.
– Ingen av oss unga har ju råd att flytta in i de lägenheter som nu byggs, säger Emma.
Att de båda nu har fått trygghet genom fasta jobb är givetvis något de välkomnar. Men de undrar samtidigt vart samhället är på väg om så stor del av arbetskraften inte får någon trygghet.
– Det är en fruktansvärd stress att hela tiden oroa sig för om man får jobba kommande dagar och om pengarna ska räcka till räkningarna.
Mathilda Widmark berättar hur det var då hon gick sjukskriven under en fyra månaders period.
– Det strulade med försäkringskassan och ersättningen blev ju låg då jag under en period inte hade fått jobba sammanhängande. Det är hemskt att inte veta något om framtiden eller att kunna planera morgondagen.
Emma och Mathilda funderar hur framtiden ska bli om så stor del av arbetskraften inte får någon trygghet.
– De här frågorna borde diskuteras mycket mera. Framtidstron sviktar ju hos så många om de aldrig får känna den trygghet som ett fast jobb ger, säger de båda i kör.