Kläder lappas. Monica Bolin och Sanny Andersson har tagit plats vid symaskinerna. Här sys det och lappas strumpor, skjortor och byxor. Foto: Leif Andersson.
Norran befann sig häromdagen i en liten trång källarlokal i ett hyreshus i Boliden. Sedan sju år tillbaka bedriver ett gäng eldsjälar svenskundervisning för de asylsökande. Just denna eftermiddag är ett 20-tal församlade. Sirkka-Lisa Marin som arbetat med undervisningen i många år säger till Norran:
– I dag ryms vi ju bra. Men ibland har vi varit upp till 60 personer i lokalen, då blir det trångt.
I källarlokalen är inredningen enkel. Där finns inga moderna datahjälpmedel, det är skrivblock och klassiska tuschpennor och blyertspennor som gäller. Röda Kors-medlemmarna ställer upp helt ideellt med undervisningen som bedrivs en gång i veckan.
Flertal nationer
– Vi är så otroligt trångbodda. Vi har försökt att få kommunen att hjälpa oss med en större lokal, men det har vi inte fått hjälp med, säger Lena Zingmark.
Inne i lokalen märks det tydligt att där samlas personer från hela vår vidsträckta värld. Vissa gånger kan det handla om upp till 20 olika nationer. Grundkunskaperna från skolor skiftar givetvis, vissa gånger finns det flyktingar i lokalen som aldrig någonsin varit inne i en skola.
– Att undervisa analfabeter i svenska är ju givetvis en stor utmaning, säger Lena Zingmark. Ibland får man använda hela kroppen för att visa vad man menar.
Ingen föranmälan
Just denna torsdag är spännvidden stor mellan flyktingarna vad gäller grundkunskaper. Ingen behöver föranmäla att de kommer till undervisningen. Vissa kan redan lite svenska och vissa gör sig förstådda på engelska.
– Vi hjälps åt, säger Sirkka-Lisa Marin och visar de teckningar hon gjort.
De föreställer denna dag bland annat en rad instrument.
– Det här kallas gitarr på svenska och den här teckningen visar hur en trumpet ser ut.
Olika grupper
De asylsökande brukar delas in i tre grupper. Sirkka-Lisas grupp arbetar med svensk grammatik och Lenas grupp jobbar med nybörjarsvenska.
Lena pekar på sig själv och säger "Jag heter Lena och pekar på en annan person och frågar, vad heter du"?
De fyra Röda-Kors medlemmarna är pensionärer och de är en aning oroade för framtiden. Finns det några andra eldsjälar som är villiga att ställa upp i framtiden?
– Många säger att de inte har tid och givetvis skulle vi gärna se att några karlar också ställde upp och hjälpte oss.
I samtal med Norran lovordar de asylsökande den hjälp de får av Röda Korset.
– Kämpar man hårt och även studerar själv på fritiden så går det ju riktigt bra att lära sig svenska, säger flera.
I ett litet hörn i lokalen finns också symaskiner. Där jobbar Sanny Andersson och Monika Bolin ofta.
– Flyktingarna har ju ont om kläder och vi hjälper till med att lappa och laga.
Klippte lakan
Vad som nu eldsjälarna närmast hoppas på är en större lokal och att fler ideellt ska stötta med de hjälpmedel som behövs i undervisningen.
– Just nu saknar vi bland annat tuschpennor och block. Dessutom vore det bra om vi fick bidrag till fika, säger Sirkka-Lisa Marin som arbetat åt Röda Korset sedan 1950.
– När jag började satt jag och klippte sönder lakan som blev till bandage för krigsflyktingar.
När Norran lämnar lokalen är undervisningen i full gång. Bland det sista vi hör är en irakier som säger "Jag heter Yousif".
"Säg efter mig" Sirkka-Lisa Marin har gjort teckningar på olika instrument och vad dessa heter på svenska. Foto: Leif Andersson.
Grundnivå. Lena Zingmark lär här ut grunderna i vårt språk. Alla prövar att säga "Jag heter …" Foto: Leif Andersson.
Engagemang Hjälpmedlen är få, men engagemanget stort. Ett 20-tal personer från hela världen sitter samlade då Sirkka-Lisa Marin lär ut grunderna i svensk grammatik. Foto: Leif Andersson.