Olika behov. Det kan behövas lägenheter för alltifrån äldre till akutboenden, anser Ulla Eriksson, vice ordförande och Kerstin Sundbom, hyresgäst i det elsanerade huset. Foto: Ulf Johansson.
– Dagens massiva trådlösa kommunikation kan inte jämföras med situationen då huset byggdes. Det har blivit allt svårare att skydda sig från grannars användning av elektronik, säger Ulla Eriksson, vice ordförande i Elöverkänsligas förening i Skellefteå.
Föreningen har nu vänt sig till kommunstyrelsen med en skrivelse. De vill att bostadssituationen för elöverkänsliga ses över.
– Vi ser flera växande behov framöver, alltifrån vanliga lägenheter till lägenheter där hänsyn tas till äldre, säger hon.
Föreningens medlemmar kan även ha behov av ”akutboende” fortsätter de. För den som plötsligt blir mycket dålig och snabbt måste lämna sitt hem.
När det nuvarande huset sanerades 1998 var det en unik satsning. Det var en del av ett projekt som finansierades av Skellefteå kommun, Skebo, Skellefteå Kraft och dåvarande SIF. Elöverkänsliga från hela landet fick komma till huset där de arbetstränade på nedre planet och bodde på det övre.
I dag består huset av åtta lägenheter, varav nästan alla är uthyrda. Men en del elöverkänsliga kan inte vistas i området.
– Det bästa är naturligtvis ett hus utanför tättbebyggt område, utan alltför många grannar. Men ändå någorlunda centralt, med närhet till exempelvis matbutik, då många inte har råd eller möjlighet att ha bil, säger Ulla Eriksson.
Huset på Anderstorp utgör en av de fastigheter som Skebo i fjol sålde ut i syfte att få loss kapital för att bygga nytt. Den nya ägaren är Fastighetsbolaget Nordhalla. Ägarbytet oroar.
– Vi försöker få kontakt med dem, då vi inte vet vad de har för planer. Tänk om de börjar ta in hyresgäster som inte är elöverkänsliga?
Kerstin Sundbom flyttade in i huset för snart tolv år sedan. Hon hade då varit sjukskriven i tre år. I det nya huset minskade besvären, men hon har fortfarande svårt att vistas utomhus för länge.
– I ett nytt hus önskar jag att vi fick bättre möjlighet att gå ut, att få sitta i solen ibland. Det måste jag vara försiktig med i dag på grund av grannarnas elektronik, säger hon.
Att leva med elöverkänslighet betyder också att bemötas med en ständig skepsis:
– Detta fastän elöverkänslighet är ett erkänt funktionshinder i dag. Däremot har tillståndet ingen sjukdomskod och många inom vården är ifrågasättande.
Skellefteå kommun och Skebo har däremot varit lyhörda, fortsätter hon. Även landstinget, inte minst genom de elsaneringar som utförts vid Skellefteå lasaretts akutvårdsmottagning.
– Vi har rätt att kunna leva vart vi vill, och vi har rätt till ett bra liv. Vi har ett funktionshinder men i en frisk miljö är även vi friska, säger Ulla Eriksson.
– Och vi är positiva och lagom tjuriga, så vi tänker fortsätta kämpa för bättre levnadsvillkor.
Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ordförande, säger att politikerna ska föra en dialog med förening.
– Skellefteå kommun är en av få kommuner som exempelvis erbjuder bidrag för elsanering av hus, trots att det inte finns någon laglig skyldighet till det. Nu har jag inte sett skrivelsen än, men vi ska naturligtvis ta upp frågan med berörda nämnder, säger han.
Detta fastän elöverkänslighet är ett erkänt funktionshinder i dag. Däremot har tillståndet ingen sjukdomskod och många inom vården är ifrågasättande.
Vill att boendefrågan ses över. Kerstin Sundbom har bott i det elsanerade i huset i tolv år: ”Det blir allt svårare att skydda sig mot de trådlösa nätverken” säger hon. Foto: Ulf Johansson.