Jag jobbar på på ett äldreboende i Skellefteå där det sparats och sparats.
Vi har dragit ned på personal men cheferna har inte informerat anhöriga för ”det behöver de inte veta”.
Så vi springer fortare, har fått fler arbetsuppgifter, många får inte komma upp förrän vid lunch, andra får inte duscha som utlovat.
Vi ska städa alla utrymmen, diska, tvätta allas kläder, ge alla medicin, mat och fika sex gånger om dagen.
Det ska göras genomförandeplan, planers, BPSD, senior alert, beställa medicin, mat och material, ha kontakt med anhöriga, göra trycksårsmätningar, ja listan kan göras lång! Men det får vi ingen extra tid för.
Viktigast är att det behövs mer tid och dessutom större respekt för vårt arbete och de gamlas integritet.
Det värsta är ändå detta:
Skellefteå kommun lovar att ingen ska behöva dö ensam, om hen inte har önskat det.
Alla tre i personalen behövs dagtid för de omkring tio boende på en avdelning. Vi har flera gånger varit med om att extravak inte satts in, för det kostar. Personer i livets slutskede får klara sig med någon enstaka tillsyn av dessa tre som jobbar, för en kan inte sitta där hela tiden.
På natten är de tre personal på tre avdelningar. Cheferna säger att en kan sitta hos den som är i livets slutskede. ”För på natten sover ju alla” säger de.
Ursäkta mig. Gamla, sjuka och dementa människor kan inte inte kan skilja på natt och dag. De är oroliga, ångestfyllda och som man kan behöva lugna och lägga i säng 18 gånger på en natt.
På natten ska vi även diska, tvätta och städa. Härom natten var det en boende som behövde på toaletten 12 gånger, ska vi neka hen till att gå på toaletten?
Nej, anhöriga måste få veta detta. Vi kan inte lova att din anhörig kommer att ha någon vid sin sida den sista stunden i livet. Hen kan komma att dö ensam och att det kan dröja flera timmar innan vi upptäcker det.
Detta är verkligheten. Förlåt så mycket.
Upprörd, ledsen, förtvivlad och otillräcklig medarbetare