Den lilla ungen fick namnet Kurre. "Nu säger jag att det är en han men jag vet inte, det kan vara en hon också. Jag kan inte könsbestämma små ekorrar", säger Åsa Jonsson.
Nu har Kurre, som ekorrungen kallas av Åsa, åkt hela vägen från Luleå, mellanlandat i Piteå och kommit fram till slutdestinationen i Timrå. Där kommer Kurre att tas om hand av en viltvårdare, en av de geografiskt närmaste för småvilt.
– Det är många som hört av sig och många söderut har erbjudit sig att komma och hämta honom. Men sedan var det en kvinna i Piteå som skulle till Härnösand som kunde ta Kurre med sig, berättar Åsa Jonsson, när vi når henne på fredagskvällen.
Hela fredagen har hon haft fullt upp med att ta hand om Kurre och ordna med skjuts. Efter att ha fått napp om en chaufför i Piteå åkte hon dit.
– Jag lämnade över honom hemma hos henne. Satte han där i framsätet och såg dem åka iväg.
Åsa Jonsson, som till vardags delar med sig av sitt liv på Instagram och Tiktok, har såklart även engagerat sina följare. Det är flera stycken som uppmanat henne till att behålla ekorrungen och därför valde hon chaufför med omsorg.
– Jag var lite orolig för att någon skulle ta honom och behålla honom. Men jag ville att han skulle komma till någon utbildad och godkänd. Kvinnan i Piteå kändes väldigt seriös.
På fredagsmorgonen ordnade Åsa Jonsson med matersättning. Efter lite mat piggnade Kurre till och började klättra omkring i huset. "Jag hade panik och hade nå storförbannade handskar på mig", skrattar Åsa.
Det var viltvårdaren som rådde Åsa Jonsson att ta in det lilla djuret. I torsdags när hon hittade Kurre började hon googla på vad man får och inte får göra. Hon insåg att hon behövde flytta på honom, vilket hon läste sig till var okej, och trodde sedan att han skulle bli hämtad av sin mamma.
– Jag såg en ekorre på väggen där de brukar vara och då tänkte jag att nu blir han upplockad. Men sen började det bli kväll och mörkt så jag var ut och tittade. Då låg han där som en liten boll, det kändes inget bra.
Viltvårdaren bedömde att Kurre behövde komma in efter så lång tid i det kalla och blöta vädret.
– Hon sa att annars kommer han inte att överleva.
Enligt viltvårdaren som Åsa Jonsson haft kontakt med är det tidigt för ekorrar att ha ungarna nu.
Till en början var Åsa Jonsson inte övertygad om att ekorren levde.
– Jag sprang med han i händerna och skrek till sambon: "Han är död, han är död". Men då såg sambon att han rörde på läppen och då blev det i stället: "Han lever, han lever". Vi började värma honom och då repade han sig.
På fredagskvällen fick Åsa Jonsson ett sms med en bekräftelse om att Kurre var framme.
– Han har kommit fram och jag är så glad att han har tagit sig dit, säger hon och fortsätter:
– Jag är så lättad och jag hoppas innerligt att han ska klara sig. Det har varit ett otroligt engagemang. Jag hoppas att jag får uppdateringar och bilder på Kurre att dela med mig av.