Nattbrodösen. – Mitt sömnbehov är nog inte så stort, konstaterar Viviann Fredriksson. Foto: Jeanette Lövgren.
Nattbroderandet skeralltid i pannlampans sken. Varde ljus! Men inte är det som dagsljus inte.
– Vitt, svart och ljusgult går inte att sy med på nätterna, jag kan inte se tråden, men alla andra färger går bra.
Brodera på flyget får hon inte för nålens skull. Tåget borde vara ett bra alternativ, men är det inte.
– Det vibrerar för mycket, det blir fel hela tiden.
Ett berg avbroderier har passerat genom Vivianns händer. Små arbeten är bättre än stora, för de små säljer bäst. Mångårig erfarenhet som försäljare på Handelsgården i Skellefteå och på Nävarnas Hus i Burträsk har lärt henne det den hårda vägen. Det är större efterfrågan på julkort än på blommiga dukar.
Under de vaknamörkertimmarna (ibland fler, ibland färre) lyssnar (titta går naturligtvis inte) Viviann på filmer som hon spelat in på digitalboxen. Det enda filmerna har gemensamt är att de är svenska och mer eller mindre gamla; från en glittrande glad Sickan Carlson i svartvitt till en bloddrypande Beckrulle i färg.
– Jag broderar inte hela tiden, men jag har broderier överallt.
Det vill säga iväskan, i hemmet i Kalvträsk, i sonens lägenhet i stan, i sommarstugan och i bilen.
Bilen är särskilt viktig, kanske viktigast av allt.
Om andra oroar sig för att inte ha rena underkläder på sig om de hux flux skulle råka hamna på lasarettets akutavdelning, så oroar sig Viviann för att inte ha tillräckligt mycket arbete med sig i sjukhussängen.
Därför ligger det alltid ofullbordade broderier i baksätet.
Visst kan hongöra annat också, väva till exempel, men broderandet (alltid korsstygn i moulinégarn på aidaväv) har följt henne ända sedan hon var fem år och klippte sönder sina egna strumpor. Mamman var sjuk, hemmet sköttes av en så kallad hemsyster, en våldsamt flitig människa som lagade allt trasigt som gick att laga. När Viviann äntligen skulle få lära sig att hålla i en nål och stoppa strumpor själv, då fanns det inga hål kvar att öva på. Men som synes löste hon problemet på enklast tänkbara sätt, med saxen.
Därefter blev det syslöjd i skolan och där blev hon klar med allt i rekordfart, alltid långt före alla andra.
– Så jag gick till Konsum i Kalvträsk och köpte broderier. Sedan gick mamma dit och betalade.
VEM? VIVIANN FREDRIKSSON
VAR? HANDELSGÅRDEN I SKELLEFTEÅ
GÖR? BRODERAR
Ålder: 70 år.
Bor: I eget hus i Kalvträsk och i hyrt rum hos sonen i Skellefteå.
Familj: Sambon Börje Lundgren, sonen Örjan med familj.
Äter till frukost: Kaffe och en skorpa.
Så jag gick till Konsum i Kalvträsk och köpte broderier. Sedan gick mamma dit och betalade.