Går från kyrka till kyrka för fredens skull

Första gången vardet sju. Den andra var det elva. Nu är det tredje gången och Ingrid Olofsson hoppas att ännu fler vill vandra från kyrka till kyrka för fredens skull.

– Fred är inget tillstånd, fred är en handling, citerar hon en av sina förebilder, Moder Teresa.

Det började meden studiecirkel för ett par år sedan. Några kvinnor som är medlemmar i Kvinnor i Svenska kyrkanläste antologin " Fred är vägen till fred", skriven av bland andra K G Hammar. När boken var läst och slutdiskuterad återstod bara en fråga att svara på: Vad gör vi av det här?

Sommaren 2014 anordnades en fredsvandring med tipsfrågor, från S:t Olovs kyrka till Kyrkholmen.

Sedan hände ingenting.

Men så, en söndagi september 2015, samlades några kvinnor utanför S:t Olovs kyrka och tågade iväg till Anderstorpkyrkan där Ingrid är kyrkvärd. Där blev det både gudstjänst och kyrkkaffe med en massa prat.

– Det är ju det som är viktigt. Att vi samtalar med varandra, både när vi vandrar och när vi sitter runt borden. Vad kan vi göra för freden i våra egna liv? Alla kan göra någonting.

Söndag nummer två, i oktober, gick fredsvandringen från Anderstorpkyrkan till Sörbölekyrkan och denna söndag går marschen vidare, från Sörbölekyrkan till Sunnanåkyrkan.

Och så där kommerdet att fortsätta, från kyrka till kyrka, från samfund till samfund. Vandrarna har inte bara plakat som det står "Fred är vägen till fred" på. Längst fram i tåget kan det hända att ett lånat processionskors sträcker sig mot skyn. Det ska ju synas att det är något särskilt på gång.

Att nästa vandring äger rum på söndag passar extra bra i tiden. 2015 och 2016 har Kyrkornas globala vecka temat ”Jord att leva på – mänskliga rättigheter i klimatförändringarnas spår. Ett tema som hänger ihop med freden.

– Vi tänker gå från kyrka till kyrka i centralorten. Det får inte bli för långa sträckor, alla ska orka följa med. Och så hoppas vi få med människor från olika samfund, förklarar Ingrid. Alla får vara med och vandra, och man måste inte vara med på gudstjänst och kyrkkaffe om man inte vill.

Att de som dragitigång den här fredsmarschen i stafettform är medlemmar i Kvinnor i Svenska kyrkan är en sak. Men själva marscherandet som sådant är både organisationslöst och fritt från pengar. Bygger helt på frivilliga initiativ.

– Vissa saker är gratis. Det är skönt att det är så, tycker Ingrid som lovat att dra igång ett evenemang på Facebook.

– Att prata och kompromissa, det är så man löser konflikter. Vi vill ge hopp så att vi orkar. Vi behöver hopp i denna mörka tid, för det är tufft just nu.

Det får inte bli för långa sträckor, alla ska orka följa med.