Foto: Jeanette Lövgren.
Om bara Alf kundeförmå sig att släppa tumstocken någon enda gång, då skulle han kunna skriva en bok (hans egna ord) om sina 20 år som narkotikaspanare hos polisen i Malmö.
Mannen som är född i Skåne (det hörs), hade hunnit fylla 61 samt samlat på sig 40 tjänstgöringsår då han bestämde sig för att det fick räcka. Ett förtida uttag av tjänstepensionen lockade mycket mer.
– Jag ville få chansen att träffa vanligt folk. Jag hade förstås ett eget umgänge, men som polis träffade jag bara poliser och kriminella.
Numera träffarhan husägare och bostadsrättsinnehavare som vill få någonting gjort. Fast ingen börjar renovera kök bara sådär utan vidare.
– Jag måste alltid ha något för händer, förklarar Alf.
Vilket är förklaringen till att han under sina år i Malmö ägnade en stor del av fritiden åt att jobba åt sin lillebror Bengt som drev en byggfirma utanför Lund. Det var där Alf fick lära sig allt han kan om byggande. Kunskaper han fick stor nytta av sedan han mött kärleken och flyttat till Skellefteå.
Det är 14 årsedan.
– Jag ägnade fyra år åt att renovera ett hus på Brandells väg invid Bonnstan.
Nuförtiden har han en jordbruksfastighet att ta hand om, skog att hugga ner och en verkstad att jobba i. Alf får använda nävarna så mycket han orkar.
Det egna företaget startades för tre år sedan och har numera det finska företaget Elega som uppdragsgivare.
– Först fick jag göra fem kök åt dem. Företaget ville se om de kunde godkänna mig.
Numera har Alfså mycket att göra att han måste ha en jobbpartner: Deborah Klingsell har också en egen byggfirma.
– De flesta vill byta skåpluckor och lådfronter. Ifjol renoverade jag 25 kök.
Vissa vill, likt herr Karlsson, ha ännu mera gjort, som att ta bort väggar, byta golv och kakla. Alf och Deborah kan fixa det mesta, tapetsera och måla också.
Men det är intesäkert att de befinner sig där man tror att de ska vara. När du läser detta är allt som ska göras hos Bo redan gjort. Nu befinner sig Alf i ett kök på Ågrensgatan. Kanske. Såvida det inte är färdigt där också och han har dragit vidare till nästa ställe.
Nu finns det förstås en och annan som har synpunkter: Varför håller han på på detta viset? Tänk på åldern. Skulle det inte vara skönt att vara ledig istället?
– Jag trivs med att ha det så här, jobba heltid måndag till fredag och ibland på söndagarna också. Dessutom har sambon sju år kvar till pensionen. Jag kan ju inte gå hemma och vänta på döden hela dagarna.
Jag trivs med att ha det så här, jobba heltid måndag till fredag och ibland på söndagarna också.
Snickaren är här. Där firmabilen är, där är Alf Nossmy. Foto: Jeanette Lövgren.