Men somligt stårfast som själva klippan - ceasarsalladen - den ruckar inte ens Anna-Karin Furuskog-Lidström på.
– Vi ska ta en diskussion om den grillade paninismörgåsen också. När vi började med varm mat till lunchbuffén tog vi bort den från menyn, men många fortsätter att fråga efter paninin så vi måste kanske tänka en gång till.
När Anna-Karin Furuskog-Lidström tog över caféet den 1 juni så blev hon enligt uppgift nummer fyra i ägarlängden.
Denna den före detta chefen inom socialpsykiatrin och äldreomsorgen hade länge letat efter det perfekta stället med den rätta miljön.
– Jag letade efter en scen där andra kan få dela mina upplevelser.
Upplevelserna ärsådant hon varit med om på sina resor: Den oförglömliga restaurangmiddagen på Mallorca, det fantastiska afternoon tea hon fick uppleva i London.
God mat och trevligt umgänge, så vill Anna-Karin, som gillar att experimentera och skapa nya menyer, att andra ska ha det, till exempel under täljstensmiddagarna. Då sitter man samlade runt en 300 grader varm sten och lagar själv sin mat. Det tar förstås tid. Tid som kan ägnas åt samtal och rofyllt pysslande.
– Här är det ingen stress, säger Anna-Karin som äntligen kommit fram till vad som är viktigast i livet.
– Jag känner med hjärtat. Gör man det, och verkligen vill något, då är ingenting omöjligt.
Även om det inteblir någon riktig vinter så är hon inte orolig för det.
– Jag har varit tomtemor förr så jag ska säkert få till en bra julstämning här.
Sedan fortsätter jobbet med den gula pärmen. Den som både hon själv och de fyra anställda har som gemensamt rättesnöre. Det är viktigt att allt, oavsett vem som gör det, görs på samma sätt så att gästerna känner igen sig. Smörgåsarna ska vara de rätta. Nougatrutorna ska stå på sin bestämda plats i kondisdisken.
Den är inte riktigtklar än, den där pärmen, för på kontoret finns det massor av pappersarbete att sätta tänderna i om man råkar heta Anna-Karin Furuskog-Lidström.
Sedan gäller det att aldrig sluta planera för framtiden. Snart är det ett nytt år igen och dags för nya kliv framåt.
– Jag kan tänka mig att hyra ut hela huset till företag och jag skulle själv vilja hålla föreläsningar här.
Vindarna blåser friskt, men de blåser inte bort det som är viktigt.
– Visst måste det göras en del förbättringar, men annars ska det se ut precis som det gör nu och den slitna trappan till övervåningen ska fortsätta att vara sliten. Det ska kännas att tiden står stilla härinne.
Jag har varit tomtemor förr så jag ska säkert få till en bra julstämning här.