Somliga halkar omkring på bananer, andra plockas in direkt från gatan. Roger är snäppet vassare för han plockades in direkt från gräsmattan.
När han var 23, jobbade som svetsare och extraknäckte som fastighetsskötare, då låg det dåförtiden privata ambulansföretaget på Norrbölegatan 38 i Skellefteå. Sommaren 1975 hade chefen där stora problem för det var kort om folk. Chefen såg sig omkring och fick syn på en långhårig mansperson som sköt en gräsklippare framför sig: "Du där", sa chefen, "vill du jobba extra på ambulansen?"
- Nää, det ville jag verkligen inte, försäkrar Roger som hunnit utbilda sig till både undersköterska och sjuksköterska, men som när det begav sig inte visste ett dugg om sjukvård. Ville inte veta heller.
Men ambulansbossen var envis typ så Roger följde i alla fall med in och tittade på bilen. Sedan gick det någon dag och så fick han frågan igen och tänkte att "tjaa, varför inte? Jag kan ju alltid prova en gång."
Sin allra första utryckning minns han hur tydligt som helst.
- Det var en kvinna som hade fått en höftledsfraktur. Jag kunde ju ingenting göra, bara bära, och inte hade vi något smärtstillande att ge heller. Det fanns morfin, men den var inlåst i en läkarväska som bara en doktor fick öppna.
Sedan den dagen har det blivit många tusen mil i många olika ambulanser. Numera är landstinget huvudman och yrket har utvecklats enormt. Dagens ambulanspersonal ett synnerligen välutbildat släkte som sätter igång att vårda direkt på plats.
- Vid en hjärtinfarkt kan vi ge läkemedel som löser upp proppen. Förr var det bara högsta fart som gällde för att så snabbt som möjligt få in patienten till sjukhus. Så är det inte nu. Nu är det riktigt bråttom vid kanske en av tio utryckningar.
Berättar Roger och lägger in en snus, för så gör han jämt när det är dags för utryckning. Det ökar koncentrationen.
På måndag, den 1 januari, kan han börja slappna av litegrand för då är det första riktiga pensionsdagen och han får säga farväl till de 31 arbetskamraterna som han trivs så bra med.
Fast det är inte säkert att han försvinner sådär omedelbart.
- Jag har lovat att jag kan rycka in om det behövs extrapersonal i vår, förklarar Roger som inte bara vet hur det är att köra en ambulans. Han vet hur det är att ligga i en också.
- Jag är biallergiker, två gånger har jag blivit skjutsad till lasarettet av mina kolleger.
VEM? ROGER JOHANSSON
VAR? AMBULANSSTATIONEN VID SKELLEFTEÅ LASARETT
GÖR? GÅR I PENSION
Ålder: 65 år.
Bor: Södra Bergsbyn.
Familj: Hustrun Annelie, två barn, tre barnbarn.
Äter till frukost: Dricker välling och käkar en macka.
Det var en kvinna som hade fått en höftledsfraktur.