Skellefteå tingsrätt vid 14-tiden på torsdagen: efter att åklagaren gått igenom bevisen mot den 39-årige norrman som åtalats för överfallet natten den 2 augusti intill Sankt Olovs kyrka, är det dags för brottsoffret att minnas tillbaka.
Snabbt står det klart att den där festliga kvällen och natten i glada vänners sällskap på några sekunder förvandlades till den värsta av mardrömmar.
”Någon springer ikapp”
Kvinnan berättar hur hon säger ”hej då” till vänner efter att de ätit nattamat, hon går österut hemåt, passerar E4, går mot kyrkan när hon känner att någon är på väg att springa ikapp henne.
– Jag tänker ta fram mina nycklar ifall något skulle hända, det är min första tanke. Men jag hinner inte ens detta, plötsligt läggs en arm runt min hals och jag dras iväg.
Hon hamnar på rygg vid husväggen intill en stor, grön låda där sand förvaras, och där hänger också en stor presenning. Där kopplar gärningsmannen ett strypgrepp runt hennes hals, och han trycker hårt.
– Han tar ett grepp runt halsen, det är brutalt. Jag försöker vända mig, komma loss, skrika. Men jag blir bara svagare och svagare, jag får till sist ingen luft. Kanske jag för ett ögonblick tappade medvetandet, jag vet inte.
Hon beskriver hur hon försöker skrika en sista gång, hon slåss för sitt liv men krafterna sinar.
I det läget släpper mannen greppet runt halsen, en bidragande orsak är att det kommer en förbipasserande som närmar sig.
Plågsamma minnen
Ett halvår senare beskriver kvinnan hur hon fortfarande plågas av minnena, hur det påverkar vardagen.
– Hur det känns, det som hände? För jävligt.
I nästa andetag uttrycker hon ändå en glädje.
Att hon överlevde.
Den enskilt viktigaste bevisningen är att den åtalades dna återfunnits under målsägandens naglar, något han inte kan förklara.