Foto: Jeanette Lövgren.
Först Arvidsjaur, sedan norrut mot Moskosel, därefter västerut där de sista tre-fyra milen måste vara en av de absolut sämsta grusvägarna i Norrbotten.
Sedan kommer byn Forsnäs: en handfull hus som fungerar som fritidsbostäder, inga fast boende, granne med Arjeplogs fjällvärld.
Det är lika vackert som ensligt och den här dagen lyser solen och blåsten håller borta myggen.
Åsa Ögren, som till vardags bor i Arvidsjaur med maken Mikael, har en historia att berätta som måste betraktas som i det närmaste helt osannolik.
Att hon och Mikael inom loppet av drygt en månad utsattes för tre grova stölder i stugan i Forsnäs.
I dag vet Åsa att det var en 31-årig man från Skellefteå, som tidigare åtalats för att ha hyrt ut sitt ödeshus i den stora narkotikahärvan på Darknet, som gjorde inbrotten.
Istället för att gå på rättegången valde 31-åringen att fly just till dessa trakter. Han skulle bygga ett tältläger i skogen, starta ett nytt liv, samla på sig proviant och prylar.
Problemet var att där möttes hans planer och familjen Ögrens stuga.
Hur började allting?
– Det var den 18 juni, dagen före midsommarafton. Vi och barnen skulle stanna i Forsnäs under helgen. På vägen in till byn såg vi plötsligt spår på vägen, Micke sa att ”nu har någon stulit vår pulka”.
– När vi kom fram och tittade in vid farstukvisten såg jag att innerdörren mellan hallen och köket var öppen. Då kom misstankarna. Där inne såg vi hur ett fönster var krossat. Jag gick ut, tände en cigg och ringde polisen, fortsätter Åsa.
Hur såg det ut där inne?
– Både hårdbröd och tunnbröd stod framme, det låg rester av ostbågar överallt i huset. Från frysen hade en låda med fryst renkött försvunnit, flaskan med päronkonjak var tom. Tjuven var helt enkelt ute efter att äta och dricka.
Men det var mer än så. Borta var bland annat en skoterjacka, en skoterpulka, en köksklocka, en kniv, en kosa, salt, en almanacka, fiskeutrustning och renskinn.
– Jag kunde inte tro att det var sant. Inbrott, här i Forsnäs? Det blev en mycket obehaglig känsla. Polisen sa till oss att se vad som försvunnit, men vi fick först inte röra något. Men någon brottsplatsundersökning gjorde aldrig polisen, berättar Åsa.
När Åsa och Mikael tittade till andra hus i byn gjordes upptäckten att det hade varit inbrott i minst två hus till.
Samtalsämnet var givet denna midsommar i Forsnäs.
Samma helg såg de plötsligt en man på en motorcykel komma körande. Mikael tog bilen, åkte i kapp mannen och ställde lite frågor.
– Micke beskrev honom som trevlig, även om det kändes märkligt att han var här och körde. Mannen hade sagt att han besökte nån kompis, och han beklagade att det hade varit inbrott. Men det skulle visa sig att det var Skelleftebon, berättar Åsa.
Mikael förklarade också att det var ”något bekant” över mannen på motorcykeln. Det skulle visa sig stämma då de senare insåg att Skelleftebon hade på sig Åsas skoterjacka som blev stulen.
Den 3 juli, när Åsa hade inlett sin semester, åkte hon och Mikael till Forsnäs igen. Tanken var att hon sedan skulle stanna själv i Forsnäs tillsammans med deras hund Tyra.
Men så blev det inte.
– Allt upprepade sig när vi kom dit: innerdörren stod öppen, ett fönster var krossat. Mat, öl, en motorsåg, kastruller, värmeljus och allt myggmedel. Listan var lång på vad han stulit, berättar Åsa.
Efter polisanmälan och helgen i Forsnäs följde Åsa med Mikael hem.
– Jag ville helt enkelt inte vara kvar själv. All trygghet var borta. Tänk om han kommer tillbaka?
Och det gjorde han.
– Vi åkte upp några dagar i mitten av månaden och den 15 juli, efter att vi hade grillat, åkte vi till Piteälven för att låta hunden bada. När vi kom tillbaka hade han brutit upp ett fönster, ätit av matresterna som knappt hade svalnat. Han tog öl och en kvarting renat.
Kan du beskriva känslan vid detta tredje inbrott?
– Allt var så overkligt, tre inbrott i vårt hus i Forsnäs. ”Det kan inte vara sant, vem förföljer oss”, var det enda jag tänkte.
Vem var det som bokstavligen stal för att fylla på sina egna förråd var den självklara frågan för Åsa och alla andra.
Mannen på motorcykeln blev tidigt högintressant. Andra personer hade fått stopp på honom, tagit bilder - men identiteten förblev okänd fram till den 22 juli då han greps i Arvidsjaur efter en bilstöld i Moskosel.
Brottsoffer och bekanta hjälptes åt i sökandet efter mannen och via Facebook lades bilder ut. Jimmy Holmqvist och Patrik Håkansson bidrog till gripandet när de såg 31-åringen i Arvidsjaur, larmade polisen och följde efter mannen.
Åsa och Mikael ägnade flera timmar åt att försöka hitta de stöldgömmor som skulle finnas i skogarna – och de till sist fick de napp:
– Under en presenning hittade vi massor med grejer. Mycket kom från vår stuga, däribland köksklockan. Mannens tältläger hittade vi dock inte. Säga vad man vill men han hade varit flitig med att dra ihop saker i så oländig terräng och där vägen är så dålig.
Nu har 31-åringen åtalats, han erkänner allt förutom att han inte anser att inbrotten hos Åsa och Mikael ska bedömas som grova brott.
– Han har förstört hela sommaren, jag har hållit på med det här sedan den 18 juni. Han har förhindrat mig att göra allt det jag tänkte göra, han har skapat otrygghet och ställt till mycket lidande för mig och flera andra, påpekar Åsa.
Men: i nästa andetag, på en ny fråga, hörs plötsligt positiva ord utifrån att 31-åringen greps, erkände brotten och att rättegången hålls nästa vecka i Skellefteå.
– Något hände här i Forsnäs, man slipper titta sig om axeln och jag kunde börja andas en klar luft igen, säger Åsa och visar detta med kroppen och händerna när hon tar ett djupt andetag där vi står där ute i solskenet och myggen fortfarande hålls borta av vindarna.
Sedan är det dags att åka tillbaka till Arvidsjaur.
Och vägen är fortfarande lika dålig.
Vi är här både på sommaren och på vintern, vi har naturen, fisket, skoterutflykterna. Här kan man ladda batterierna.
Foto: Jeanette Lövgren.