En lördag fick Norrans team hänga med skotergruppen vid polisen i Skellefteå under några timmar.
– Först och främst kollar vi nykterheten. Sedan kollar vi om de får köra skotern, om de har registreringsskyltar och om skotern är påställd, säger Peter Enmark, tillförordnad gruppchef för ingripande verksamhet.
Det är lördag förmiddag och de har tagit sig ut till området kring Burmoran, söder om Bureå.
– Det är alltid ett lotteri. Om vi åker ut till en plats, så kan ju de flesta vara någon annanstans, säger Peter Enmark.
Han och polisen Johan Stenlunds uppfattning är att det körs mycket på de ställen där det ”ser roligt ut att köra”.
– För tio år sedan körde folk mer på skoterlederna. Nu kör de mer i lössnö och åker till ställen där det blir en utmaning att köra. Tidigare fanns det områden som var omöjliga att köra på men nu finns det maskiner som klarar av det, säger Johan Stenlund.
Peter Enmark tillägger:
– Kunskapen bland skoteråkarna är ofta stor men lika fullt väljer en mindre grupp att utsätta sig för risker eller att strunta i grundläggande skyldigheter. De kanske har kunskaper om terrängen men ändå färdas i lavinområden, inte har med sig giltig id-handling eller förarbevis eller till exempel inte ser till att skotern är försedd med en registreringsskylt som är väl synlig framifrån.
Peter Enmark understryker att de ändå upplever att de allra flesta känner till vad man får och inte får göra. Han tror emellertid att skoteråkare ibland förväxlar skoteråkandet med allemansrätten.
– Det finns en liten grupp som vi upplever blir större och större för varje år. De kör där de vill köra och väger inte in de negativa konsekvenserna det orsakar för någon annan. De fokuserar på att ha roligt för stunden men de tar inte hänsyn till markägaren och den skada det kan orsaka på exempelvis en åker eller en skogsplantering. Det kan i många fall vara svårt att se alla skadorna som uppstår.
Han berättar att om man kör skoter på odlingsmark så kan tjälen tränga djupare ned i marken och effekten ofta inte syns förrän till sommaren. Det blir svårt att ta reda på skadans omfattning och att veta vem man ska kräva ansvar av.
I Burmoran är det ganska lugnt, men efter ett tag närmar sig två skotrar. Peter Enmark ställer sig och signalerar att de ska stanna. Sune Andersson och Erik Andersson från Lövånger kliver av skotrarna och får visa upp sina id-handlingar. Medan Johan Marklund ber dem blåsa i sållningsinstrumentet, gör Peter Enmark en slagning på skotrarna i registret.
Allt visar sig vara som det ska och de står och pratar om hur det ser ut med skoterlederna i området.
– Det är bra och helt rätt att de gör sådana här kontroller, säger Erik Andersson.
Sune Andersson berättar att han bara har kört skoter i fyra år, men hunnit bli stoppad två gånger.
– Jag har bara blivit stoppad en gång när jag har kört bil och då har jag haft körkort mycket längre.
Sune och Erik får köra vidare och Johan och Peter avvaktar nästa ekipage.
Under dagen gör de totalt 21 fordonskontroller och delar ut två ordningsförelägganden.
– En person saknade registreringsskylt och en person hade inte ställt på sin skoter, säger Peter Enmark.
Dagarna för skotergruppen kan fort bli omkullkastade. Peter Enmark berättar om när han och en kollega var i Bygdsiljum under en skotervisning.
– Den fjärde vi stannade greps misstänkt för rattfylleri. Då var det bara att packa ihop och åka iväg, för vi behövde ju transportera personen.
– För åtta, tio år sedan kunde vi stoppa en rattfull person per 100, men de senaste åren har det gått ned markant. Men nu i år har vi haft två rattfulla på 180, säger Johan Stenlund.
Förra året var siffrorna mycket låga.
– Vi stoppade en på 1 500. De senaste fem åren har det varit riktigt bra, säger Peter Enmark.
Det viktiga med att stoppa och kontrollera skoteråkare är att få tid till samtal, berättar han.
– Vi är ju inte ute efter att träffa rattfyllerister, vi vill träffa så många skoterförare som möjligt och känna av läget och stämma av hur det ser ut på lederna. Det vi kallar för bra möten. Vi har ju inget egenintresse av att bötfälla någon, vi vill att så många som möjligt ska ha rätt. Får de en bot för något, så kan de ju upplysa sina vänner om hur det ska se ut.
Johan Stenlund tror att folk ser på skotern på ett annat sätt än på en bil.
– Om du köpte en bil som inte hade registreringsskyltar skulle du inte sätta dig och köra. Men de som köper en skoter kan köra iväg utan registreringsskyltar utan att reflektera, säger han.
För tio år sedan körde folk mer på skoterlederna. Nu kör de mer i lössnö och åker till ställen där det blir en utmaning att köra.