Den rättspsykiatriska verksamheten vid Psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, består av en undersökningsenhet som utför rättspsykiatriska undersökningar och en vårdavdelning med integrerad öppenvård.
Överläkare Lars Högberg är chef för den rättspsykiatriska avdelningen. Han påpekar att han inte kan kommentera det enskilda fallet eller den vård som 24-åringen genomgår vid avdelningen.
Vilka regler finns det för personer som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, hur de får använda sig av telefoner?
– Detta regleras enligt lagen om rättspsykiatrisk vård, den åttonde paragrafen. Där står det i korthet att den som är intagen med särskild utskrivningsprövning inte får inneha egen utrustning men har rätt att kommunicera med andra människor. Det blir då vårdgivaren till tillhandahåller exempelvis en telefon eller dator.
Den som inte har särskild utskrivningsprövning under sin vårdperiod får ha en egen mobiltelefon på avdelningen.
– Men där gäller förstås att den enskilde måste sköta sig i de kontakter de har med andra personer. Framkommer det att detta missköts så har vi rätt att beslagta telefonen eller datorn, påpekar Lars Högberg.
Om man nyligen dömts för omfattande förföljelse främst via telefonsamtal och sms, är det då fritt fram direkt på vårdavdelningen att få tillgång till en telefon?
– Det finns ingenting som heter att det måste gå tre månader eller annan tid innan man får en möjlighet att låna en telefon. Detta avgörs från fall till fall. Den här typen av problem kan man inte heller generellt säga att det tar två månader innan risken är borta, riskerna kan vara lika stora på kort eller längre tid.
– Men när det gäller att låna ut telefoner handlar det om att detta sker sedan vi lärt känna patienten. Fungerar det inte så har vi självklart rätt att avbryta möjligheten att låna telefonen. Men vårdinsatserna bygger inte på en repressiv vård, det är en avvägning mellan frihet och ansvar. Under vården ska patienten kunna visa genom olika steg att det inte längre är någon risk för att återfalla i brottslighet, tillägger Lars Högberg.
Hur ser du på kritiken från åklagaren och advokaten?
– Det som jag återigen kan hänvisa till är den lag som finns, vad som regleras i lagstiftningen och att det inte finns några exakta tidsgränser som vi måste följa. Det finns inga uppskattningsinstrument eller blodprov som kan visa att faran är över, det görs bedömningar från fall till fall. Vad åklagaren och advokaten bygger sina reaktioner på kan jag inte uttala mig om, svarar Lars Högberg.
När en sådan här allvarlig händelse inträffar, upprättas den någon form av avvikelserapport hos er?
– Nej, det är ju ingen patient som skadats i den bemärkelsen. Men självklart följs ärendet upp med samtal med den enskilde patienten, att denne misstänks ha misskött förtroendet när telefonen lånades ut och att det inte får hända igen. Det görs också interna anteckningar och hålls en intern diskussion om det enskilda fallet.
Vad säger ni till patienten?
– I samtalen med patienten handlar det för oss att försöka förstå vad som har hänt, vilka problem som ligger bakom agerandet och hur svårt eller lätt vi har att nå fram till patienten.
Får en person som missköter sig redan nästa dag låna en telefon igen?
– Det är något som vi tar med i bedömningen kring patienten, vad som blir nästa steg. Men visst väger vi in om vi ser en ökad risk för att detta kan medföra någon form av brottslighet, avslutar Lars Högberg.
Lars Högberg: Jag kan inte kommentera det enskilda fallet utifrån patientsekretessen. Det jag kan prata om är hur lagstiftningen ser ut och våra rutiner rent generellt.
Förföljelsen fortsatte inifrån psykkliniken: ”Hur kunde han få fortsätta begå brott mot samma kvinna?”