Låt oss börja med slutet, hur den här historien kunde bli en rättslig prövning.
Det var i början av juni i fjol som en polispatrull befann sig på Vasabrogatan i Burträsk.
Plötsligt observerades en förare som körde en moped som saknade registreringsskylt. Dessutom saknade föraren hjälm.
Ur polisrapporten:
”Tändningslåset var uppbrutet och gick att låsa upp med vad som helst. Föraren visste inte vem den registrerade ägaren var eller vem han köpt mopeden av. Ägaren gick inte att nå på telefon. Misstanke om häleri alternativt tillgrepp av fortskaffningsmedel uppstod.”
Mannen som körde mopeden misstänktes alltså för brott, och mopeden togs i beslag.
Kontroll gjordes av mopedens ramnummer mot uppgifter som finns vid vägtrafikregistret. Det visade sig att mopeden ägdes av en man hemmagörande i Luleå.
När polisen konfronterade mopedföraren med uppgifterna förklarade mannen att han fått köpa mopeden för 400 kronor för ett halvår sedan, och att den provisoriska nyckeln ingick vid köpet.
I höstas höll Skelleftepolisen ett telefonförhör med mopedens ägare i Luleå.
– Den blev stulen för många år sedan, jag tippar det var någon gång 2007 eller 2008, troligtvis på hösten.
Han bodde då på en ort utanför Skellefteå, och mopeden stals när den stod parkerad i Skellefteå ovanför busstationen.
Mopedägaren medger att han inte gjorde någon stöldanmälan till polisen men att han nu vill ha ersättning för den stulna mopeden samt få tillbaka fordonet, så här sju-åtta år efter stölden.
Vad säger då den åtalade? Ja, han har i två förhör förnekat brott. Han har inte stulit mopeden, och han visste inte heller om att det var ett stulet fordon.
– Jag köpte mopeden av en ung kille, han var kanske sjutton år. Jag känner inte killen och har inte sett honom sedan dess.