Enligt huvudskyddsombuden kan de ensamma poliserna i inlandet ställas inför potentiellt farliga situationer där det helt enkelt inte räcker med en patrull. Risken är att de utsätts för farlig psykosocial stress om de tvingas arbeta utan möjlighet till snabb uppbackning.
Bristen på patruller utgör också en risk för att utredningsarbetet ska komma till korta, bland annat vid kvinnofridsbrott där en ensam patrull inte kan förhöra målsägare och samtidigt ta hand om gärningsmannen.
Läs också: En polisbil i södra Lappland
Polisledningen är dock av en annan uppfattning och menar att resursfördelningen är tillfredsställande utifrån förutsättningarna. Frågan har tidigare prövats i förvaltningsrätten och nu senast i kammarrätten, som även den gick på polisledningens linje.
Polisområdeschef Lars Wahlberg menar att en knäckfråga i ärendet handlat om tillgängligheten gentemot medborgarna.
– Om den lägsta bemanningen alltid ska vara två patruller så måste de resurserna tas från dag- och kvällstid och helger när medborgarna typiskt sett behöver polisen mest. Vår ambition är att använda resurserna så maximalt som möjligt.
Vidare menar han att den typ av extrema situationer som skyddsorganisationen hänvisar till, vari akut uppbackning skulle krävas, är väldigt ovanliga och svåra att förutse.
– Vi pratar om de tidpunkter på året och dygnet när belastningen är som lägst. Det normala då är det det inte inträffar något allvarligt. Vi kan inte planera för alla extrema avvikelser.
Läs också: C-kritik till få polisbilar i södra Lappland
Lars Wahlberg ställer sig också frågande till huvudskyddsombudens påstående att utredningsarbetet kan bli lidande.
– Normalt sett klarar en patrull av sådana ärenden – i alla fall i 98 procent av fallen.
Han vill också poängtera att situationen i polisregionen blivit bättre sedan kravet från huvudskyddsombuden ställdes.
– Vår verksamhet är bättre i dag än för ett år sedan, det vill jag påstå.
Joel Lindberg/ Västerbottens-Kuriren