Arkivbild: Chris O'Meara.
Norran har de senaste dagarna berättat om åtalet mot mamman, som bor i Skelleftetrakten, som misstänks för grov fridskränkning mot sina barn.
Mamman misstänks för att under lång tid – flera år – ha misshandlat, hotat och kränkt sina barn vid ett stort antal tillfällen. Många av de misstänkta brotten har hunnit bli preskriberade, annars skulle åtalet omfattas av ännu fler enskilda händelser.
Vid rättegången ifrågasatte mammans advokat Christian Shumkov varför det dröjde 14 månader innan polisutredningen var klar och åtal väcktes.
Har arbetat ensam
Anna Grönroos, utredare vid enheten för brott i nära relation vid polisen i Skellefteå, fick vittna vid rättegången eftersom hon arbetat med utredningen. Hon är självkritisk mot hur polisen prioriterar den här typen av brottsutredningar.
– Jag anser att det inom polisledningen finns en okunskap och ett ointresse för att utreda den här typen av brott. Brotten har låg status inom polisen. Detta medför att metodiken att utreda inte utvecklas och det tilldelas aldrig mer personal än en enda efter eventuella frihetsberövanden initialt.
– Det blir i princip enmansutredningar vilket gör arbetet långsamt då dessa omfattande, krävande utredningar hela tiden får stå tillbaka för annat viktigare. Detta hoppande mellan kanske 30 olika ärenden är också förödande för utredarens hälsa.
Hur påverkade det din chans att komma vidare i utredningen?
– Jag har fått ha den här utredningen vid sidan om allting annat, en sticksöm mitt bland alla ärenden där det funnits frihetsberövande där vi strikt måste hålla vissa utredningstider.
Anna Grönroos menar att polisen inte alltid kan skylla på resursbrist:
– När det ska utredas knivskärningar, grova jaktbrott eller narkotikahärvor, då finns det resurser att tillgå inom polisen i Västerbotten. Och då kan till exempel grova brottavdelningen i Umeå gå in och stötta utredningen och spaningsresurser utnyttjas. Detta är populärt att jobba med och visa upp internt och medialt. Och det är detta som flertalet poliser, oftast manliga, verkar vilja jobba med.
”Finns inte resurser”
– Men när flera barn misstänks ha utsatts för våld och hot under flera år finns aldrig de resurserna. Det är allvarligt på flera sätt, inte minst för de unga brottsoffer som funderar varför polisen aldrig blir klar med utredningen och inte sällan tar tillbaka sina berättelser, avslutar Anna Grönroos.
Anna Grönroos: Regeringen anser att grov organiserad brottslighet och brott i nära relation ska bedömas som lika viktiga brott och prioriteras därefter, men så är det inte i praktiken inom polisen.