KLASSISKT. När österrikiska Zehetmairkvartetten sätter ihop sina program brukar de ofta framföra ett bekant, ett försummat och ett modernt verk. På sin senaste cd (dubbel) är Ludwig van Beethovens sextonde (och sista) stråkkvartett det bekanta verket, Anton Bruckners c-mollkvartett (ett elevarbete) och Karl Amadeus Hartmanns andra kvartett de försummade verken medan Heinz Holligers oerhört krävande andra stråkkvartett – som är tillägnad den svårtillgänglige amerikanske modernisten Elliott Carter – är det moderna verket. Vill man så kan man också se cd:n som en liten behändig odyssé genom den moderna stråkkvartettens historia och dess utveckling mot allt mer expressiva och dissonanta uttryck.
Det här är en cd på både gott och på ont – det brukar inte Zehetmairkvartettens skivor vara – den svaga länken är Beethovens kvartett i allmänhet och dess första sats i synnerhet där jag ärligt talat har svårt att förlika mig med hur kvartetten modifierar tempona. Å andra sidan är både Hartmanns och Holligers kvartetter spelade med enastående elegans och fräschör.
MIKAEL BENGTSSON