Yvonne Rönngren minns 2015: Halva jobbet var att boka resan

Men så kommer jag faktiskt på det. 2015 innehöll ett moment som jag inte varit med om på länge. En reportageresa. Senast jag var iväg måste ha varit Skåneresan då Öresundsbron byggdes. Det var 16 år sedan.

Inte så att jag var särskilt angelägen. Men någon borde åka till Stockholm och besöka riksdagen. Det var flera valperioder sedan vi gjorde det senast och nu har Norrans område så många som fyra riksdagsledamöter. Förr i tiden kunde vi åka ner för bara två.

För ett drygt år sedan gjorde jag slag i saken. Framställan om resa över två dagar tillsammans med fotograf för att träffa de fyra och dessutom besöka två-tre andra lokala "kändisar" som gjort karriär i huvudstaden.

Det dröjde till mitten av januari innan jag fick svaret: Jo, det gick för sig att åka. Men kunde jag även boka in Margot Wallström, hon är ju bördig från Kåge. Gärna "följa henne på jobbet en arbetsdag".

Jo, tjena. Utrikesministern! Följa en dag! Det här kommer jag aldrig att kunna sy ihop tänker jag, och ångrar att jag överhuvudtaget frågade.

Nu vidtar ett intensivt ringande och mejlande. Värst visar det sig vara att få de fyra riksdagsledamöterna samlade för en bild. De hör till fyra olika utskott och två partier. Har sina samlingar på helt olika platser och tider. Jag som trodde de arbetade på samma arbetsplats! Det visar sig att klockan 08.10 en onsdag morgon är enda chans på de olika veckor jag lämnat som förslag. Då har Roine en halvtimme på sig för fotograferingen.

Parallellt med detta har Margot Wallströms pressekreterare kollat med ministern, som faktiskt säger ja till 45 minuters intervju. Men följa en arbetsdag? Ja, efter intervjun ska hon gå till Grand Hotel för att hålla tal på en konferens. Kanske kan vi följa med dit, då får vi en typisk eftermiddag åtminstone. Tiden passar våra övriga planer, arrangören för konferensen kontaktas och vi får så småningom access.

De övriga två vi ska träffa är också hårt bokade, men Göran Åström på länsstyrelsen hade två valfria eftermiddagar, och kunglige reportern Roger Lundgren kan också avvara 1,5 timme. Det aktuella med honom är prinsbröllopet och därför vill vi fotografera i Slottskyrkan, tillåtelse ska därför ordnas från hovet. Efter flera veckors väntan är svaret negativt, man får inte ordna pressfotografering i slottet om motivet inte är en av de kungliga. Men eftersom Roger L är välkänd i deras korridorer ska det möjligen gå för sig. Löfte kan dock inte ges.

14 dagar före resan är allt så riggat att vi vågar köpa flygbiljetter.

Nu ska allt gå på räls är det tänkt, och cheferna susar av beundran att jag fick ihop programmet.

Men dagen före resan ringer Margot Wallströms pressekreterare. Utrikesministern har i några dagar varit inblandad i käbbel med Saudiarabien. Hon är hårt trängd och risken kommer att vara stor att vår intervju avbokas med kort varsel. Frågan är om de redan nu ska avboka oss, eller om vi ska avvakta. Jag ber om en timmes betänketid och pratar med chefen. Finns något alternativ? Ja, men Anette Novak säger någon. Hon har ju nyss blivit medieutredare.

Det är känsligt att ringa en ny "kändis" och be om en intervju med ett dygns varsel. De fattar ju direkt att de är reserv. Men det får gå med Anette, henne känner vi ju. Skrattande säger hon att det är okay att vara Margot Wallströms reserv.

Tisdag morgon den 17 mars står jag och fotograf Roine Sandlén i en hotellfoajé i Stockholm för att ge oss ut på två dagars intensivt reportagearbete. Då känns allt lugnt, nu är resten rutin.

Epilog

....och någon timme före vi skulle träffa Roger Lundgren, fick vi okay till att fotografera i Slottskyrkan.

...och Margot Wallström står på väntelista till nästa reportageresa, då vi lovade förtur - om det inte är någon ny diplomatisk kris.