Musikkärlek. Wiktoria har alltid älskat musik, och under hela skoltiden var hennes epitet "tjejen som sjunger". Foto: Maria Wallin.
Längs med Strandvägen i Stockholm lyser solen starkt och stadigt. Den studsar mot vattnet och landar på svartklädda Wiktoria. Hon kisar och påpekar att hon älskar Stockholm.
– Om jag ska bo i Sverige, så vill jag bo här. Det är jag säker på, säger hon.
För ungefär ett år sedan var det inte solstrålar som dansade över henne, då var det istället komplicerade 3D projektioner. Om man ska prata om skrällar under förra årets Melodifestival så var Wiktoria definitivt en av dem. Hennes debut i tävlingen fångade tv-tittarna, och hon tog sig direkt till final.
– Ja gud, det var sjukt. Jag var jättepeppad, och ville mest bara uppleva Melodifestivalen, det kändes overkligt att jag fått en sådan chans.
Hon satsade stort, och hennes ambitiösa nummer lever fortfarande kvar i folks medvetande. Wiktoria, ensam på scen med växlande mönster över hela kroppen.
– Det var otroligt svårt, en riktig utmaning. Jag var tvungen att stå blixtstilla och millimeterrätt för att allt skulle fungera.
Hon beskriver upplevelsen som surrealistisk, men trots att det var en rejäl överraskning att kamma hem topplacering var det ännu mer av en chock att bli ett välkänt namn.
– Det hände verkligen över en natt, och sedan kände folk igen mig. Jag minns första giget efter Mello, på ett köpcenter. Framför scenen stod en stor samling människor och jag tänkte bara "Vem är de här för att se? Vem kommer efter mig?" Men det var mig de ville se. Det var fantastiskt.
En dröm som gått i uppfyllelse, kort och gott. Men det är ingen slump att Wiktoria är där hon är idag, det är resultatet av en målmedveten passion. Hon är uppvuxen i Borås, i ett hus som alltid har varit fyllt av musik.
– Min pappa spelar piano och gitarr, så det har varit en del av min uppväxt. Min fyra år äldre syster började sjunga, och på något sätt ville jag väl vara som henne så jag började också. Då upptäckte jag att jag älskade det.
Hon tog första sånglektionerna som sexåring och började snabbt tävla i olika sångtävlingar. Så en dag fick hon ett tips om att SVT:s musiktävling Lilla Melodifestivalen sökte deltagare.
– Då var jag 15 år. Och jag tänkte att jag ville testa, det verkade kul. Jag skrev en låt och kom med.
Det gick bra. Wiktoria gick vidare till topp fyra och ställdes bland annat mot Erik Rapp.
– Han vann, och vi andra kom på delad andraplats. Haha, väldigt gulligt alltihop. Men det var väldigt kul, jag lärde mig mycket om att delta i en tv-produktion.
Efter det rullade tillvaron på som vanligt. Hon sjöng på varenda skolavslutning, och visste innerst inne att sången var hennes allt. När det var dags att välja gymnasielinje tog hon ett beslut.
– Jag funderade länge på vad jag ville bli, vad skulle jag plugga till om jag inte blev sångerska? Men sedan tänkte jag att nej, varför ska jag ha en reservplan? Sjunga var det som gjorde mig allra lyckligast, och jag var tvungen att satsa helhjärtat.
Det fick bära eller brista, och just den våghalsigheten är något som alltid genomsyrat Wiktoria. Direkt efter gymnasiet flyttade hon till Stockholm, och tog sikte på stora Melodifestivalen.
– Det var innan jag kom med, och jag vet att jag gick omkring på Stockholms gator helt pank och livrädd. Jag visste att det var så mycket som hängde på Melodifestivalen, så mycket press.
Resten är, som de kallar det, historia. Succé i Malmö och nu lever hon som den artist som hon så tidigt visste att hon var. Och nu är det dags igen. På lördag ställs hon mot bland annat Loreen och Jon-Henrik Fjällgren.
– Det känns fortfarande overkligt. Jag repar på min låt om och om igen hemma i lägenheten, och följer tävlingen slaviskt på tv. Och snart står jag där igen, något som känns nervöst. Nu har jag ju förväntningar på mig.
"Save me", hennes första monsterhit, andades maffig countrypop och soundet har inte ändrats i årets bidrag, "As I lay me down".
– Jag är en poptjej, det är jag. Men jag hämtar mycket influenser, bland annat från country. Rent textmässigt är den ganska ledsam, den handlar om ensamhet och längtan efter kärlek. Men musiken är istället väldigt glad. Jag är så nöjd.
När Norran träffar henne är det bara dagar kvar till hon ska sätta sig på ett flyg till Skellefteå. Wiktoria blir ömsom pirrig, ömsom skakig när det faktumet kommer på tals.
– Jag ska först åka hem till Borås, vara med min familj och verkligen ladda upp. Sedan är det dags. När jag står där på scenen kommer allt och sitta, och det kommer vara så kul. Jag är så otroligt peppad.
Jag var tvungen att satsa helhjärtat.
Uppladdning. Wiktoria debuterade förra året – och gick direkt till final. "Det är klart det är lite nervöst, nu har jag föväntningar på mig", säger hon. Foto: Maria Wallin.