När Victoria tittarner på anrikningsverkets gigantiska kvarnar som mal malmen, då gör hon det med ett leende på läpparna och öronproppar i öronen. Klivet från jobb i butik till industrin tog hon för flera år sedan och på anrikningsverket har hon varit i fem år.
Det började med att hon frågade en Bolidenanställd man om hon skulle klara av det han gjorde.
"Det gör du."
– Jag började som kvarnskötare och nu är jag filterskötare på avvattningen, berättar Victoria innan vi kliver in i denna gigantiska byggnad där dånet aldrig tystnar.
Den första fråganhon fick när hon sökte jobbet var: "Har du något emot skit under naglarna?"
– Vad tror du, svarade jag. Jag är bonde och håller på med hästar. Jag har skit under naglarna jämt.
Av de 45 som jobbar med driften så är fem kvinnor.
– Det här passar den som vill ha ett fysiskt jobb, som gillar att ta i och tycker om att skruva. Och så måste man gilla att duscha varje dag.
– Visst blir man skitig, men man får lätt ihop 10000 steg om dagen, försäkrar processingenjör Malin Arvidsson som håller med Victoria. Fler kvinnliga arbetskamrater skulle sitta fint.
– Det är en väldigt bra stämning här, försäkrar Victoria som både spinner och styrketränar, men spring i bena skaffar hon på jobbet. Anrikningsverket är som en katedral i megaformat och hennes arbetsplats sträcker sig över fem våningsplan.
Verksamheten pågårdygnet runt, året runt, med rullande skiftgång för alla. Medan Victoria ser till att tryckluftspressarna pressar ut så mycket vatten som möjligt ur den färdiga sligen så håller hon också ett öga på monitorerna i kontrollrummet och har span på hur mycket färdig koppar-, zink- och blyslig som samlats på hög för vidare transport till Rönnskärsverken. För det är hon som lastar lastbilarna.
Vad tror du, svarade jag. Jag är bonde och håller på med hästar. Jag har skit under naglarna jämt.