Återigen är det dags för ett torsdagsmöte. Återigen är det Iris som organiserar det hela. Det har hon gjort ända sedan Träffpunkten drogs igång för sju år sedan.
– Konsum lades ner, skolan lades ner. Jag tyckte vi behövde någonstans att träffas.
Så nu gör de daglediga det, damerna nere i samlingssalen och herrarna uppe i barnens lekrum.
Så sker även denna dag, men inte till att börja med för efter en stund kommer surprisen inskyndande med andan i halsen. Karin Nilsson från Eriksdal är lite sen, fast hon har en bra ursäkt:
– Jag har jagat rätt på får hela morgonen.
Bättre begagnat
Karin är här för att berätta om dottern Marias stora intresse. Maria, som är upptagen med plugg på annat håll, är en återbrukare som ändrar och syr om gamla kläder för att ge dem ett nytt liv: Brudklänningen har sytts av ett lakan, fem herrskjortor och en blårandig slips och linnet består av gamla avlagda slipsar.
– Vi köper 13 kilo textilier per person och år, samtidigt slänger vi åtta kilo, berättar Karin.
Herrarna, som makat ihop sig invid damernas stora bord, lyssnar intresserat på dessa faktauppgifter om svenska folkets slösaktiga vanor, men:
– De har inte skilt på damer och herrar, påpekar man nummer 1.
– Vi nöt upp kläa, inflikar man nummer två.
Var för sig
Visningen avslutas med applåder och sedan är det dags för mötesdeltagarna att göra som de brukar, det vill säga dela upp sig.
Det är hög tid för herrarna att dra sig tillbaka tillsammans med en laddad perkolator. Det är bara att sätta i kontakten. Ty så här går det till varenda gång:
Damerna handarbetar och pratar om livet.
Herrarna löser världsproblemen, men de rör inte en fena.
Konsum lades ner, skolan lades ner. Jag tyckte vi behövde någonstans att träffas.