Gamla sprutor. I ett skåp på avdelningen finns bland annat sprutor som tidigare använts för benmärgsprov. Foto: Ulf Johansson.
Vi möts på lektorget, inne på barnavdelningen som invigdes 1993 och har åtta platser för barn mellan 0 - 18 år. Men den här dagen är det lugnt och tyst.
Brett och utvecklande
Karin Eskilsson började sin yrkesbana i Boden, där hon utbildades till sjuksköterska 1972. Ganska snart efter utbildningen fick hon ett vikariat på barnavdelningen vid Skellefteå lasarett.
Det var en utmaning i positiv bemärkelse att möta barn och föräldrar, ha helhetssyn och det stora åldersspann som barnsjukvård innebär.
– Sedan var jag fast och vidareutbildade mig inom barnsjukvård. Det har varit värdefullt att följa utvecklingen för barnens bästa och hur mycket förbättrats.
Barnavdelningen i Skellefteå är föregångare inom specifikt två områden:
– I början av 1970-talet blev det tillåtet för föräldrar att sova över. Nu är det en absolut självklarhet. Vi var först i landet med att anställa en barnpsykolog, som jobbade tillsammans med personal och föräldrar och vi var tidigt ute med lekterapi. Dåvarande klinikchef PG Bergfors var en framsynt man.
Under Karin Eskilssons yrkesliv har prematurvården gått framåt med stormsteg, liksom hjärt-, diabetes, allergi och onkologvård för barn.
Utlandstjänstgöringen gav nya perspektiv. Året var 1979 och landet Liberia – ett land med tropiska sjukdomar där tio procent av alla barn som skrevs in på sjukhuset dog.
– Det var oerhört lärorikt. Det var berikande och ledde till fler utlandsjobb.
– Vad jag tog med mig? Hur oerhört bra vi har det i Sverige.
Stora förbättringar
Hon nämner svensk barnsjukvård och även alla förbättringar som skett: Emla-krämen, att man kan operera in en ven-kateter för att undvika upprepade stick, smärtlindring och övervakning, som numera sker via monitorer.
– Tidigare trodde man inte att små barn behövde smärtlindring och inhalatorn, vid exempelvis krupp, var revolutionerande när den kom. Det är mycket bättre för barnen, säger hon och fortsätter:
– Vi har lärt oss mycket av föräldrarna, att anpassa vården och det tycker jag att vi är bra på här i Skellefteå.
Mycket tid läggs ner på att förbereda barn och föräldrar på vad som ska göras.
– Vi visar på dockor och förklarar behandlingar och på lekterapin kan man både förberedas på undersökningar och, inte minst, ha roligt.
Något hon hoppas är historia, är hoten som hängt över barnavdelningen i Skellefteå.
– Vi har lagt mycket energi på att försvara vår existens. Det har varit väldigt jobbigt när verksamheten varit hotad. Men nu känns det ändå som att vi har en väldigt bra plats och samarbetet inom länskliniken forsätter att utvecklas.
En fortsatt utmaning är problemen med informationsöverföring mellan olika vårdgivare.
– Stort ansvar läggs på föräldrarna. Som förälder till ett barn med en eller flera kroniska sjukdomar har man mycket att hålla reda på ändå. De är riktiga vardagshjältar.
Och läkarbristen?
– Vi har haft stafettläkare i omgångar, och här har det fungerat bra, men visst har vi märkt av bristen på läkare.
Vad ska du göra nu?
– Ta dagen som den kommer. Spela golf och kanske pensionärscurling i vinter, det är kul.
Här på barnavdelningen lever teamkänslan, det är min uppfattning.
Först ut. Hösten 1953 öppnade barnavdelningen. Bilden fanns i Norran den 26 januari 1954 och visar Rakel Marklund – avdelningens första barnsjuksköterska. Foto: Ulf Johansson.
Chefen vickade. De sista arbetspassen för Karin Eskilsson har varit som sommarvikarierande barnsjuksköterska på barnavdelningen vid Skellefteå lasarett. Foto: Ulf Johansson.
Invigdes hösten 2014. Utanför barnavdelningen finns en lekplats och vissa ledredskap är skänkta av lokala företag. Foto: Ulf Johansson.
Visar pedagogiskt. Dockan i Karin Eskilssons knä finns på lekterapin och visar inre organ och även hur skelettet är uppbyggt, för att kunna berätta för barn och föräldrar om behandlingar och undersökningar. Foto: Ulf Johansson.