Spaning. ”Det är viktigt att ha en optimal vattenkvot när tätskiktet packas”, säger Emma Rönnblom Pärson. Foto: Lennart Enkvist.
Näslidengruvan lades ned 1989. Efter stängningen täckte Boliden över gråbergsupplaget med morän. Målet var att hindra giftiga ämnen från att läcka ut i naturen.
Men mätningarna visade att efterbehandlingen inte fungerade som det var tänkt. Bland annat uppmättes förhöjda halter av kadmium, koppar och zink.
Nu provar Boliden en metod där grönlutslam, en restprodukt från pappersindustrin, blandas med morän och används som tätskikt. Det är en lösning som de ansvariga på företaget tror på.
– Grönlutslam är ett finkornigt material som har goda vattenhållande egenskaper, säger Magnus Filipsson, programansvarig på Bolidens efterbehandlingsgrupp.
Han berättar att efterbehandlingen följs upp av två forskningsprojekt – ett via pappersindustrins gemensamma forskningsråd Processum och ett via Luleå tekniska universitet. Det har även byggts en pilotanläggning i Boden, dessutom täcktes dagbrottet i Kristineberg på ett liknande sätt.
– Vi vet att det fungerar, det är ingen chansning, säger Emma Rönnblom Pärson, avdelningschef, yttre miljö, Boliden.
Samtidigt ser de fram emot att studera resultaten när metoden nu prövas i full skala. Mätningar sker kontinuerligt, både i området och i närliggande vattendrag.
Vissa svar väntas ganska snabbt, medan en fullständig utvärdering ligger flera år framåt i tiden. Ett lyckat resultat kan leda till att metoden används på fler ställen, men det är inte säkert att det blir så.
– Mycket handlar om hur det ser ut på platsen och tillgången till morän. Morän är alltid förstahandsvalet men vi vill ha alternativ, säger Emma Rönnblom Pärson.
Magnus Filipsson tycker att grönlutslam är högintressant och ser även vinster för pappersindustrin och samhället om det kan användas så här:
– Det vinner alla på.
Vi vet att det fungerar, det är ingen chansning.