De förtroendevalda i kommuner och landsting blir både äldre och färre.
I tisdags var det kommunfullmäktigemöte i Skellefteå. För kommunens politiker började dagen med gruppmöten klockan 9 och avslutades klockan 20 på kvällen.
Under denna långa dag fick ledamöterna ta ställning till en motion om riktlinjer för texter på studentflak, en motion om hyresrätter på Klosterområdet i Bureå, välja styrelse för Stiftelsen Lövånger Sockens livräntekassa, och mycket, mycket mer.
Huvuddelen av dessa ledamöter är så kallade fritidspolitiker och definierasav att de "inte erhåller något arvode för politiska uppdrag, eller erhåller ett arvode som anses understiga 40 procent tjänstgöring".
För sitt engagemang har fritidspolitikern i Skellefteå istället (såvida denne inte är ordförande eller vice ordförande i någon nämnd) ersättning för hel- eller halvdag, ersättning för restid, kilometerersättning och ett inläsningsarvode (som enligt uppgift ska vara "lågt"). Fritidspolitikern har också ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
Är detta att betrakta som rimligt för det arbete som utförs?
Ja, det tycker jag. Dessa fritidspolitiker gör, precis som namnet berättar, detta på sin fritid. Många vittnar om hur de lägger ner betydligt mer arbete på politiken än vad de i själva verket får ersättning för. Deras frivilliga engagemang bidrar till att vi i Sverige kan fortsätta upprätthålla en lekmannaorganisation inom kommun-, landstings- och regionpolitiken, utan professionella politiker.
Ett demokratiskt uppdrag som är värt all heder.
Men det är en minskande skara som lägger sin tid på att debatterna kommunpolitik kvällarna igenom.
De förtroendevalda i kommuner och landsting blir nämligen både äldre och färre. Det visar en stor undersökningfrån SCB. Allra minst representation har kvinnor, unga och utrikes födda.
Enligt undersökningen (som kom 2015) är det totala antalet förtroendevalda i kommunerna drygt 36800 personer. Det är omkring 1200 personer färre än den förra mandatperioden. Även antalet förtroendeuppdrag minskar. Totalt finns cirka 60600 uppdrag i kommunerna vilket är cirka 2000 uppdrag färre än 2011.
Och det är fritidspolitikerna som är i klar majoritet. I kommunerna är det bara 1320 personer, motsvarande 4 procent, som är hel- eller deltidsarvoderade. Övriga är alltså fritidspolitiker.
Det är dessa personer som ibland utsätts för det slentrianmässiga politikerförakt som går ut på att "de inte kan något" eller "har för höga arvoden".
Jag är glad att det trots allt fortfarande finns så pass många som vill ta dessa, tyvärr allt för ofta, otacksamma uppdrag i demokratins tjänst.