Tanken var att göra ett socialt experiment. Patrik Söderström funderade på om de som passerar tiggare på gatan känner mer medlidande med en landsman som de känner gemenskap med än en utländsk person.
Att det blev just i Skellefteå som experimentet genomfördes var mest en slump.
– Jag kommer från Boden och tänkte att där och i Luleå vet man kanske vem jag är och Skellefteå var närmaste stora stad, säger han.
Han rakade sig inte på två månader och sov lite för att se riktigt sliten ut. Sedan åkte han till Skellefteå och satte sig på gågatan med en mugg i handen.
Han satt där lite över tre timmar. Totalt elva personer gav honom pengar, varav tio var kvinnor. Pengarna som han samlade in, 76 kronor, gav han sedan till en utländsk tiggare.
Tror du att de som passerade dig uppfattade att du var svensk?
– Ja, jag sa tjena tjena, använde slangord och pratade stockholmska. Jag spelade mer än normalt på att vara svensk, säger han.
Det som gjorde mest intryck på honom under de få timmarna var den känslokyla han möttes av.
– Jag upplever att människor som passerar kämpar för att inte se människan som sitter där. De undviker ögonkontakt och det känns väldigt fel. Hur kan man bli störd av att en människa sitter och tigger för att överleva? Det är som om man skäms för människan som sitter där, säger han.
– Men det är klart ska man göra en riktig analys av detta måste man förstås sitta tio gånger i flera kommuner med en utländsk person bredvid sig, men jag upplevde ändå att jag hade en fördel framför andra tiggare, säger han.
Hur fick det dig att känna dig?
– Tänk dig känslan av att sitta i en grupp människor - du pratar - men ingen vill lyssna. Hallå, finns jag? Jag orkade inte sitta kvar efter tre timman. Det var bara en hemsk känsla. Det hade kunnat underlätta om de som passerade bara visade lite medmänsklighet, att de ler eller ger några kronor, säger han.
Hans förhoppning är att att experimentet ska få människor att tänka till när det ser människor som tigger. Reaktionerna på tilltaget har hittills varit i stort sett positiva.
– Jag tycker det är ok med negativa reaktioner så länge man kan föra en dialog, säger han.
Inlägget på Facebook har delats 198 gånger och Aftonbladet har också berättat om experimentet.
– Det blev större än vad jag trodde. Jag tycker samtidigt att det är viktigt att det här inte handlar om mig. Jag är bara en nyfiken person, men jag hoppas det kan få människor att tänka till och att det gör skillnad för dem som sitter där och tigger, säger Patrik Söderström.
Läs hans inlägg på facebook här.
Jag upplever att människor som passerar kämpar för att inte se människan som sitter där.