Artist: Judas Priest
Titel: Firepower
Betyg: 3/5
Jag var nog knappast ensam om att tycka rätt illa om senaste albumet ”Redeemer of souls” med Judas Priest från 2014. Dåligt ljud, tråkiga låtar och ett till synes oengagerat band.
Omslaget till bandets artonde album ”Firepower” ingjuter dock en stor gnutta hopp redan innan musiken nått öronen. Det andas klassisk heavy metal och klassisk Judas Priest. Och tack och lov infriar skivan det mesta av förväntningarna.
Det inledande titelspåret känns som en naturlig fortsättning på "Painkiller” och saftar till en rakt i mellangärdet. Riktigt, riktigt grymt. Och det glöder på ett helt annat sätt om Judas Priest den här gången. Energin och viljan har kommit tillbaka. Rob Halford låter inte som den gamla gubbe han ser ut att vara. Visst, mycket av skivan tuggar på i mellantempo och bjuder på lite variation. Men refrängerna sitter och det känns piggare än på år och dagar.
Dennis Fahlgren
Artist: Sleep
Titel: The Sciences
Betyg: 4/5
När världens kanske tyngsta rockband, amerikanska Sleep, släpper nytt album är det från ingenstans. Ingen förhandsvarning och ingen promotion inför. Och detta av ett band som inte släppt något nytt på nästan tjugo år. Överraskningen blev total.
Total är också den upplevelse som ”The Sciences” bjuder på. Jag ger inte mycket för det gräsdoftande tjatet som mycket av gruppens musik handlar om, men herrejösses vilken riffkonst dessa tomtar ändå bjuder på. Samspelet mellan bas, trummor och gitarr gör att alla sinnen vidgas bortom verkligheten - röka eller ej. Al Cisneros är en basist som visar att elbas, jodå, det är faktiskt blodigt allvar. Basismen är en religion och ett kall som inte kan viftas bort hur som helst. Hårdrocksåret 2018 levererar ännu en gång.
Dennis Fahlgren
Artist: Familjen
Titel: Kom
Betyg: 4/5
Den som var tonåring kring 2007 och hade en svaghet för skånsk pop har nog, precis som jag, dansat otaliga gånger till Familjens "Det snurrar i min skalle".
Familjen, eller Johan T Karlsson som han egentligen heter, har sedan dess levererat stabil elektropop och nya albumet "Kom" är inget undantag.
Det är lite som ändrats soundmässigt sedan debuten, ändå är "Kom" ett stort kliv bort från senaste albumet som kom 2012.
När Johan T Karlsson var med i "Så mycket bättre" 2014 lade han till raden "Roten till allt ont är pengar" i Amanda Jenssens "Do you love me?" – en glimt av ett tydligt politiskt ställningstagande, som nu genomsyrar alla elva spår. Tydligast märks det i "Aldrig att jag skulle vara tyst nu", lika mycket knuten näve som självrannsakan. Och det visar sig att politik och dansmusik gifter sig väldigt fint.
Artist: Hanna Järver
Titel: So long
Betyg: 4/5
Det är på många sätt tröttsamt att unga kvinnor som sjunger på svenska alltid ska ställas i relation till Veronica Maggio, men på Hanna Järvers debutalbum är det oundvikligt. Det finns många Maggio-drag i både röstklang och textrader, men främst är det ändå Hanna Järver vi hör.
"So long" vältrar sig i känslan av att vara vilsen 20 någonting med allt vad det innebär – cigaretter på fest, vemod, odödlighet och lite mer vemod.
Ibland blir atmosfären lite för mycket efterfest–på-Södermalm för att vara relaterbart, men främst är det både drabbande, dansant och fantastiskt kaxigt. Vad sägs om textrader som "Så du är cool men gammal, jag är ung men har ingen koll/Men du kan leva kvar/i ditt jävla 80-tal"?
Vad som är säkert är iallafall att Hanna Järver kommer att bli ett självklart soundtrack till våren och sommaren 2018.
Maria Wallin
Artist: John Prine
Titel: The tree of forgiveness
Betyg: 2/5
Det var 13 år sedan den amerikanske countrysångaren John Prine senast släppte ny musik. Nu är 71-åringen tillbaka med sitt signatursound. Det är country, med glimten i ögat. På plattan ”The tree of forgiveness” firar Prine livet med ett album som växer på en.
Här blandas emotionella ballader som ”Summer's end” och ”God only knows” med svängiga "Egg & daughter nite, Lincoln Nebraska, 1967”. På ”When I get to heaven” visar countrylegenden sin humoristiska sida med textfraser om efterlivet där allt från Gud och förlåtelse till nio mil långa cigaretter avverkas.
Dessvärre finns det ett problem. Texterna är något naiva, men om en bortser från det är ”The tree of forgiveness” ett mysigt album som tar en direkt till en veranda någonstans i södra USA.
Moa Lindstedt/TT
Artist: Kajsa Grytt
Titel: Kniven i hjärtat
Betyg: 3/5
När Kajsa Grytt var med i helg-tv-mysets flaggskepp "Så mycket bättre" 2014 blev hon inte folkkär. Tur det – hade hon blivit det hade hon gjort någonting fel. Ett av Grytts signum är att bemästra och inte vara rädd för det som skaver, det som inte är perfekt, det som är lite bökigt och har en viss dissonans.
Med "Kniven i hjärtat" behärskar hon den konsten till fullo, och lyckas samtidigt göra en finstämd, berörande och angelägen skiva.
Berättelserna och texterna står i fokus i råa, känslosamma och romantiska låtar som spänner mellan krautiga metoo-kampsången "Mina girls" och bitterljuva kärleksförklaringen "Stockholm".
Sara Haldert/TT
Artist: Frida Selander
Titel: När du går på känsla är du alltid i tid
Betyg: 4/5
En nästintill nedsläckt lokal, ett kluster av vita ballonger och en hypnotisk röst som griper tag i publiken. För exakt två veckor sedan, under Berättarfestivalen, intog Frida Selander Västerbottensteatern med sin musikföreställning "När du går på känsla är du alltid i tid".
Albumet med samma namn har inspirerat, och på många sätt innehåller spåren samma atmosfär som den där torsdagskvällen i början av april. Som en alldeles egen värld av intimt berättande, eget uttryck och speciell röst.
Frida Selander är Umeartisten som gett ut hela tio album, men det här är det första på svenska. Som så många andra som bytt språk är det som att något klickat – det är ju såhär hon ska låta. Skörstarkt med fokus på poetiska textstycken, vibrerande kärlek och filosofiska utsvävningar, allt kommer än mer till sin rätt när det förs fram på Selanders modersmål.
"När du går på känsla är du alltid i tid" rör sig vant och sömlöst mellan sval humor och nakna, ömma kärleksförklaringar. Selander har skapat ett album utan lågvattenmärken, men allra vackrast blir det i dunkande "Präriehjärta" och "Alla nycklar till överallt".
Maria Wallin
Artist: Kylie Minogue
Titel: Golden
Betyg: 4/5
Kylie Minogue släpper sin första skiva på fyra år och tar ett rejält stövelkliv åt countryhållet. Har du svårt att acceptera country-Kylie? Förståeligt, jag hade också svårt att ta in att discopopen herself har packat väskan och stuckit till Nashville. Men det har hon, och det var ett jättebra beslut.
Alltså, "Golden" balanserar på gränsen till riktigt lökig och det ska sägas, men den lyckas precis hålla sig på rätt sida. Det betyder kul och smart och lekfull klubbcountry med sorgliga texter, som i "Dancing" och "A lifetime to repair".
För den som fortfarande är skeptisk till den nya inriktningen finns åtminstone en singel på albumet som fortfarande är ren Kylie-disco: "Raining glitter". Lyssna på den, medan vi andra låter oss underhållas av genrebytet.
Sara Haldert/TT