Gamla Stan tog under torsdagskvällen emot Supertreanlaget Alhem i den tredje omgången av distriktsmästerskapen.
Ett förvisso b-betonat Gamla Stan var givetvis solklara favoriter när domarduon Lasse Ekesryd och Johan Rönnberg blåste igång matchen.
Men något större övertag varken målmässigt eller spelmässigt fick vi inte ta del utav från division I-lagets sida.
Gamla Stan tog förvisso ledningen genom Fabian Karlstén vilket blev den första periodens enda mål, men i övrigt var det mycket Hawaii-liknande innebandy där Alhem mestadels stod för de farligare målchanser - och det resulterade till slut i ett och annat mål.
Alhem kunde vända på steken och det såg länge ut att bli seger för division III-laget, men med 17 sekunder kvar kvitterade Gamla Stan i spel sex-mot-fem genom Jacob Wik Persson.
Tillställningen togs till förlängning och väl där var det betydligt äldre Alhem vassare.
Blott 21 sekunder in i förlängningsspelet kunde Anders Eriksson, som varit genomgående het i matchen, sätta 5-4 och skjuta Alhem till kvartsfinal där nytt division I-motstånd väntar i Umeå City.
Som nedan följer har jag sammanställt några av mina tankar från matchen: - Gammal är äldst. Frågan är nog om snittåldern var den dubbla i Alhem som den var i Gamla Stan. Nä, nu tog jag nog i lite, men nära är det. Fast det syntes också i spelet att åldern medför en hel del klokhet. Alhem var matchen igenom klokare i de flesta delarna i spelet och spelade mer som ett lag, tillsammans. De sprang inte mer än Gamla Stan, men de sprang smartare och stod bättre. Dagens matchen var ett tydligt exempel på att rutin och ålder reducerar misstag.
- Den rutinerade kvartetten. De forna IBK-spelarna Johan Björk, Anders "Huss" Sundqvist, Martin Burström och Mattias Holmberg spelade samtliga huvudroller i matchen och var genomgående ruskigt stabila. Det blev aldrig farlig defensivt för Alhem när någon av dessa defensivspecialister var inne på banan och offensivt utgjorde de givetvis ett hot. Dagens match var ett bevis på hur mycket de skulle bidra i division I. Mycket.
- Inställningen. Det var en tydlig skillnad rent inställningsmässigt. Alhem arbetade som ett lag och drev på varandra och gav varandra energi, medan 75% av Gamla Stan såg ut att hellre vilja sitta hemma i soffa och se reprisen av Paradise Hotel. Gamla Stan hade ett b-betonat lag med flera spelare som inte brukar spela nyckelroller i division I. Denna match var en sådan där de fick möjligheten att visa upp sig och visa att de platsar i division I, men i ärlighetens namn var det inga av dem som tog den. När spelet krånglande kändes det som att de inte hade några nycklar att öppna upp matchen med och det syntes klart och tydligt att vissa spelare satt på läktaren istället för på planen.
- Vila spelare är ingen ursäkt. Givetvis så kan Gamla Stan säga att de inte hade alla sina bästa spelare med, men det är absolut ingen ursäkt till förlusten. För mig är det givet att man vid varje match tar ut det bästa laget för just den matchen i fråga, så jag antar att Gamla Stan tänkte precis. I dag fick vi beskåda att Alhem är bättre än Gamla Stan, så enkelt är det.
- Första målet för Tim! Gamla Stans "backelegant" som han kallas, Tim Bergstedt, gjorde sitt första mål i A-laget mot Alhem. Roligt för Tim som kanske inte utmärker sig som mest på den offensiva planhalvan. Boxplay-specialisten har nu spräckt nollan, gör du tre nästa match då? Nu förväntar vi oss ketchup-effekten!
- Mobackenskolan regerar. Jag har sagt det i flera år och har nu all rätt att säga det igen. I Alhem återfinner vi min gamla lärare från Mobackenskolan, nämligen Peter Widblom. Denna afton stod han som segrare och jag måste erkänna att min gamla klassföreståndare imponerade på mig. Vad jag minns så var han inte allt för ofta med på rasterna som spelare, utan mer som domare. Tur det kanske, för med det spel Peter visade prov på mot Gamla Stan hade han nog lekt med oss småkillar som spelade VM-final för ett par år sedan varje skoldag, om än en ung Johan Karlsson var en ruskigt vass målskytt. Som din lärarkollega på läktaren sa; hade du bara varit lite yngre så hade du varit en spelare för någon högre serie. Det var kul att se hur Mobackenskolan regerade, Peter!