GAMMALT TRÄ. Men Christine Öigaard är minst av allt gammal; motionerar varje dag, pluggar spanska och har en stor, internationell bekantskapskrets. Foto: Bo Fuhrman.
Allt fler svenskar flyttar utomlands. Framför allt när arbetslivet är över. Men varva ner? Nej, det ligger inte för Christine. Hon läser bland annat spanska, och kan sedan tidigare tyska, engelska och franska.
– Språk har jag alltid haft enkelt för. Men spanskan är tuffare. Kanske beror det på att jag inte är purung längre? säger Christine och skrattar. För det gör hon ofta; en positiv tjej som vägrar sitta stilla, rör sig en halvmil varje dag och har inte ett enda hekto över på kroppen. Snarare tvärt om.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Men tillbaka till Skellefteäventyren.
– Norran kollar jag nästan dagligen på nätet. Men det är så många nya namn och Skellefteå ser inte längre ut som jag minns stan. Broarna, kyrkorna, strandpromenaden (broarna runt), Gammelstan och muséet är de enda hållpunkter som fortfarande finns kvar. Bara ett bevis på att jag själv börjar bli ett museiföremål, bubblar Christine och tillägger:
– På tal om muséet så lär det finnas bilder där, från Norrans arkiv, från den tiden när vi var unga och hade en källarlokal som vi döpt till Club Lila. Där bjöd vi bland annat in artister som spelade och sjöng och hade allmänt trevligt. Ja, som du märker är det lätt att hänge sig åt nostalgi om ungdomstider.
Hon har järnkoll på gamla ledare och lärare.
– Börje Byström, fick mig att förstå tyskan. Tore Karlsson intresserade mig för religion. Jag hade härliga kompisar som Kerstin Wahlberg, Anders Östlund, Titti Sjöberg, Ulf Isaksson och Åsa Wiberg, med flera.
Efter skolan fick hon bland annat jobb som hotellsekreterare i Hemavan, på lyxhotell i franska Aix-en-Provence, Hotell Malmia under legendariske Sven Höglund, squashhallen i Umeå, där hon tränade och tävlade i squash, samt chefade för Europcar biluthyrning i Umeå innan hon sadlade om till lärare.
– Fantastiska år, säger hon med ett brett leende när vi sitter vid poolkanten i Blue Star Viva Blue på Mallorca.
Hit har hon ungefär en halvtimmes bilresa från bostaden i Colonia de sant Pere.
Efter Skelleftetiden väntade Umeå, Sörmjöle, Hörnefors och Örnsköldsvik (där hon bott mesta delen av vuxna livet). 30 augusti 2015 övergav Christine Norrland och tog en enkelbiljett till Mallorca.
– Katten Nils, elva år, hängde förstås med. Den flytten ångrar jag aldrig. Här på Mallorca umgås jag mest med par från Österrike, Tyskland, Wales, Skottland och medmin syster med familj naturligtvis.
Höjdarupplevelserna?
– Att vandra i bergen, som jag vill jämföra med svenska fjällen. Spännande äventyr. Jag kan inte sitta stilla. Så är det bara!
Hon är opererad vid fem tillfällen och var riktigt illa ute för några år sedan.
– Kallbrand i tarmen. Då låg jag mellan liv och död. Men idag är kroppen i toppform, säger hon och skrattar.
Skellefteå besökte hon senast för sex år sedan, med anledning av en kär väns begravning.
Men, jag hade svårt hitta i Skellefteå. Frånsett Nordanåområdet, som var sig likt. Du bor i en vacker stad, Bosse!
Mallorca överger hon några gånger per år för att träffa sina döttrar i Sverige. Båda bosatta i och i närheten av Stockholm.
– Den här ön är helt fantastisk. Ett tips är att söka sig ifrån de värsta turistorterna för att möta det genuina Mallorca.
Men turisterna överger inte den lilla ön (lite större än Gotland). Förra året reste cirka 800000 nordbor till Mallorca (325 000 svenskar). Det är mer än dubbelt så många som för fyra år sedan. Det totala antalet besökare uppgick till 8,8 miljoner, fem miljoner fler än 2010. Det ökade intresset för Mallorca har bidragit till att Spanien blivit svenskarnas resmål nummer ett.
Vad är bäst med Mallorca?
– Mentaliteten, kärleken till barnen och respekten för den äldre generationen. Klimatet, som är behagligt under alla årstider, även om en eller flera stormar drar förbi under höst och/eller vintermånaderna. Det sociala livet. Lätt att knyta nya kontakter med olika nationaliteter och få nära vänner. Naturen som ger berg- och strandpromenader en helt annan dimension. Finns så mycket att upptäcka och så skiftande natur.
Vården då?
– Jag får alltid samma läkare och sköterska, vilket ger en stor trygghet. Kostnadsfri vård och endast tio procent av kostnaden för receptbelagd medicin.
Och sämst?
– Att man fortfarande ligger en bra bit efter då det gäller tillvägagångssätt vid kontakter med myndigheter etcetera. Onödigt krångligt och stor blankettiver, samt behovet av personligt besök i Palma, där de flesta myndigheter är centrerade. Går att göra en hel del via nätet, men mycket behöver förbättras. I övrigt är det en annan kultur som jag har valt att leva i och då får jag lära mig och anpassa mig till den och språket.
Slutligen tillägger Christine:
– Att flytta hit är ett val jag har gjort för att få en dräglig tillvaro för så väl kropp som själ och kunna leva på min lilla pension. Ser att vi som har valt att lämna Sverige och inte nyttjar något av det sociala systemet i Sverige ska bestraffas med högre skatt. Tråkig inställning tycker jag. Satsa på bättre sjuk- och äldrevård, höjda pensioner och visad respekt för den äldre generationen, så kanske fler väljer att stanna i Sverige.
BO FUHRMAN
TRÄNINGSFLITIG. Christine Öigaard är i toppform. Men så tränar hon varje vecka. Foto: Bo Fuhrman.
NORRAN. Jo, den läser Christine Öigaard så ofta hon har möjlighet. Foto: Bo Fuhrman.
SOLEN. Och värmen. Det är en av anledningarna till att Christine Öigaard bosatt sig på Mallorca. Foto: Bo Fuhrman.