Tillsammans med Skellefteborna Christian Hartman, Emil Wikström och Andreas Karlsson utgjorde han ”Skellefteå Halibenders”.
Det var första gången de deltog i världsmästerskapet, men området var de bekant med sedan tidigare.
– Vi har träffats inom fisket och vi for hit tillsammans i fjol och fick bättre än vad de fick på själva tävlingen. Då kände vi att vi hade ju en chans …, säger Kim Larsson.
Stor konkurrens
Sagt och gjort. I år ställde de upp i VM:et och under fredag och lördag tävlade de mot ett 60-tal andra lag från Norge, Sverige, Polen, Tyskland, Ryssland, Finland och Danmark i vad som marknadsförs som ”årets råeste fiskekonkurranse” .
– Att fiska hälleflundra är ett extremt fiske. Man ligger ju och fiskar i tio–tolv timmar i sträck och har du otur får du inte en fisk, går det hyfsat bra kan du få 10–15 stycken, säger Kim Larsson.
<iframe src="https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Femil.wikstrom.35%2Fvideos%2F2117067448620308%2F&show_text=1&width=560" width="560" height="419" style="border:none;overflow:hidden" scrolling="no" frameborder="0" allowTransparency="true" allow="encrypted-media" allowFullScreen="true"></iframe>
Och det är inga små fiskar som dras upp.
– De största kan du kämpa med i en till två timmar, då väger de ju mer än dig själv också, säger Kim Larsson.
”Alla var lite uppgivna”
Tävlingen består av flera olika kategorier. I den stora lagtävlingen räknas lagets fem längsta fiskar ihop för att få fram ett slutresultat. Och Skelleftelaget visste att de hade en bit kvar till topplaceringarna.
– Alla var lite uppgivna där på slutet, det var i sista minutrarna och ingen ville egentligen dra upp spöna för vi visste att vi låg ganska nära pallplatserna. Men när Christian tog upp sitt spö drog han på en drygt 34 kilos flundra och kammade hem silverpokalen åt oss, säger Kim Larsson.
”Skellefteå Halibenders” kom tvåa med sina 535 cm och Christian Hartmans sista hälleflundra tog sig upp på topp tio-listan över tävlingens allra största fiskar med sina 133 cm.
Hur firar man ett VM-silver?
– Det blev lite skumpa i tältet och jädrigt mycket skratt, skrik och hopp. Man får inte vet något om resultatet förrän de presenterar det på kvällen. Så det var några timmars väntan när man var rätt förstörd, när man vet att man ligger och tullar på pallplatserna är det riktigt nervöst, säger Kim Larsson.
Kommer ni ställa upp i VM igen?
– Det tror jag absolut. Vi ska nog försöka få med fler Skelleftefolk till nästa år.