Eva och hennes man Lennart driver jordbruk i Nymyran, nÄgon mil frÄn BurtrÀsk. I 35 Är har Eva vistats bland djuren, i princip utan nÄgra olyckor.
NÀr Norran sitter pÄ den natursköna verandan och pratar med Eva om hÀndelsen den 31 mars sÄ mÀrks det tydligt att Eva har starka och hemska minnen frÄn hÀndelsen.
â Jag var ute i en fĂ„lla och skulle mĂ€rka en kalv. Vid sĂ„dana tillfĂ€llen gĂ€ller det att ha uppmĂ€rksamhet mot mamman vilket jag hade. Just nĂ€r jag var upptagen med mĂ€rkningen fanns det en annan kviga i fĂ„llan som var fullt upptagen med att föda.
Gick till anfall
Och just denna kviga visade sig inte vara pÄ sitt allra bÀsta humör denna dag. NÀr Eva böjde sig ner mot kalven som skulle mÀrkas sÄ gick kvigan som var pÄ vÀg att föda till anfall.
Eva ryggade givetvis tillbaka, men kvigan hade bestÀmt sig för anfall. Eva stÄngades omkull. Hon reste sig, men kvigan tog sats och gick Äter till anfall. Eva trycktes upp mot en vÀgg och kvigan anföll gÄng pÄ gÄng.
â Jag skrek pĂ„ hjĂ€lp, maken Lennart fanns i en annan del av ladugĂ„rden.
Just nÀr Lennart var pÄ vÀg att ta sig in sÄ vÀnde sig kvigan mot honom och dÄ fick Eva oanade krafter hon inte visste fanns inom henne.
â AdrenalinpĂ„slaget var enormt. Jag var orolig att dö och lyckades pĂ„ nĂ„got sĂ€tt krypa ut genom stĂ„lgrinden.
Lungorna var skadade
Eva hamnade i en ströbÀdd. Hon förstod först inte hur svÄrt skadad hon var.
â Chocken gjorde nog att jag inte förstod hur illa lĂ€get var.
Ambulansen kom sÄ pÄ plats. Eva hade svÄrt med andningen, lungorna hade skadats dÄ kvigan anföll.
PÄ intensivvÄrdsavdelningen konstaterades det att sju revben var brutna. Levern, mjÀlten, lungorna och njurarna var ocksÄ skadade efter angreppen.
â VĂ€rken i kroppen var hemsk. Den första tiden fick jag smĂ€rtstillande medicin dygnet runt.
Pekar mot kvigan
Efter ett par veckor pÄ intensiven förflyttades Eva till kirurg- och ortopedkliniken. Enligt lÀkarna kommer Eva att bli ÄterstÀlld, men det kommer att ta sin tid.
â Det tar lĂ„ng tid innan bland annat revbenen har lĂ€kts och innan lungfunktionen Ă€r fullt Ă„terstĂ€lld.
Eva gÄr pÄ rehabilitering. NÀr Norran gÄr runt med Eva och Lennart pekar de mot kvigan som gick till anfall.
â Det var ju en instinkt hos den födande mamman att skydda sin avkomma.
NÀr Eva minns tillbaka sÀger hon att det kÀndes som att hon befann sig i en dimma vid olyckstillfÀllet.
â Det jag Ă€r imponerad av Ă€r vilka oanade krafter man kan fĂ„ dĂ„ livet stĂ„r pĂ„ spel.
Den kviga som anföll Eva den sista mars anföll Àven maken Lennart dÄ han dök upp i fÄllan för att hjÀlpa Eva.
â Men jag fick bara smĂ„skador, sĂ€ger Lennart.
â Skyddsinstinkten finns ju dĂ€r hos mammorna, att skydda avkomman, sĂ€ger Lennart.
Satt sina spÄr
Men mÄndagen den 31 mars var en unik hÀndelse för de bÄda. FrÄgan Àr dÄ, hur upplever Eva det att gÄ in till djuren.
â Angreppet mot mig har satt sina spĂ„r. Det kĂ€nns inte bra om jag ensam gĂ„r in till djuren.
Eva Johansson driver ocksÄ en liten handelstrÀdgÄrd vid sidan om jordbruket. Eva sÀger sig Àlska vÄren och sommaren.
â DĂ„ kvigan angrep mig sĂ„ hann jag tĂ€nka, att alla ska vi dö, men att dö just under den ljusa Ă„rstiden vill jag undvika om det gĂ„r. Min överlevnadsinstinkt var stark.