Tillsammans. Hunden Åska är Shirly Holmbergs ständiga följeslagare. Foto: Maria Wallin.
På övervåningen i det gula hyreshuset på Storgatan blandas ljudet av knarrande trägolv med smygande hundtassar. Utsikten från de olika fönstren täcker in många delar av Skellefteå stad – kyrkan, älven och siluetten av centrum. Det är också där, i stadens gator, vrår och bortglömda skatter som Shirly Holmbergs debutbok "Inte bara en målarbok" tar avstamp.
– Allt började egentligen när jag flyttade hem igen, när jag återvände hit, säger hon.
Hon är arkitekten och illustratören född i författarbyn Hjoggböle, men som flyttade in till centrala Skellefteå efter några år utanför. Där påbörjades en relation till torget, älven, gatorna och avkrokarna som varit allt annat än spikrak. Tonårstiden präglades av en längtan bort, fast besluten om att lämna så fort som möjligt. Och så blev det. Paris, London, Karlskrona och Stockholm blev hennes hemadresser, tills en dag för sex år sedan. Hemstaden som fått utstå många glåpord började locka igen.
– När jag kom tillbaka var min första tanke: varför for jag? Det händer otroligt mycket och jag upplever hur staden förnyas och förändras, men mycket handlar också om att mitt förhållande till Skellefteå förändrats. Jag har upptäckt staden på nytt, byggt en ny relation, säger hon.
"Inte bara en målarbok" är en dokumentation av det förändrade förhållandet. Där ryms enkla illustrationer, konstverk och företeelser fångade tillsynes i stunden. Där finns rådjuret utanför Stadshuset, en detalj på Sankt Olovs kyrkas grind, undersidan av parkbron – allt präglat av Shirly Holmbergs personliga blick och konstnärliga uttryck.
– Jag vill att boken ska hjälpa människor att se staden på ett annat sätt, som jag gjort. Att börja tänka och fundera över vad det är de ser och upptäcka platser de kanske tidigare bara passerat utan att faktiskt titta på. Och jag vill att den ska användas, inte bara bläddras i, säger hon.
Titeln "Inte bara en målarbok" är talande. Illustrationerna är svartvita och bjuder in till färgläggning, men där finns också anekdoter, fotografier och fakta om allt som ryms på sidorna.
– Det handlar lika mycket om staden som om kreativitet. Jag vill utmana, och väcka andra slumrande hjärnor. Därför finns det inga regler kring vad den kan användas till och jag hoppas att folk ska testa sina egna gränser. Hur skulle Skellefteå se ut om du fick bestämma? Skulle Odenkvinnan vara rosa? Jag vill att man ska se varje sida som en inbjudan, säger hon och klappar svartvita huskyn Åska.
Det lilla yrvädret har också spelat en stor roll i skapandet av boken. I de många, långa hundpromenaderna runt om i Skellefteå har Shirly Holmberg upptäckt och återupptäckt olika konstverk.
– Jag insåg att sådant som jag tyckte mig ha en bild av från min uppväxt faktiskt inte såg ut som jag tänkte mig. Det väckte något i mig och fick mig att börja tänka.
Kattdjuret utanför kvarteret pantern och ansiktet under Viktoriabron är två verk som gjort extra mycket avtryck, men på olika sätt.
– Jag har tidigare funderat mycket kring offentlig konst och nu tagit det ytterligare ett steg. Och pantern, den står utanför där min mormor brukade bo och har en stark koppling till min barndom. Just den skulpturen är lite av en favorit, så böljande och fridfull.
Det var långt ifrån självklart att Shirly Holmbergs iakttagelser skulle resultera i en bok. När hon började med projektet för lite mer än ett år sedan var det främst som ett verktyg för sig själv, i en strävan att rucka på perfektionismen.
– Det var en självläkningsprocess, en utmaning för mig själv där det inte handlade om att prestera perfekt. Att jag nu gett ut en bok känns ärligt talat jätteknäppt, men jättekul.
Hon har också precis avslutat en utställning på Galleri1 med samma syfte – att locka fram kreativa tankar och utmana besökarna.
– Jag höll i kreativa workshops och samtal kring kreativiteten, bland annat. Och det var otroligt givande. För mig är en stor del av drivkraften att få skapa själv, men också att lyfta frågor om kreativitet hos andra. Den gör oss ju så himla gott och är så viktig.
Hon återkommer till tonårstiden och alla arga, elaka meningar som hon använde för att beskriva Skellefteå. "Inte bara en målarbok" är ett alldeles eget kreativt universum, där fantasivärlden korsas med den verkliga, men den är också i allra högsta grad en kärleksförklaring till hemmet.
– När jag återvände blev jag nykär, och nu känner jag att jag och staden tagit nästa steg på relationstrappan. "Inte bara en målarbok" är nog till viss del ett sätt att säga förlåt. Förlåt för all skit jag sagt om dig, Skellefteå.
När jag kom tillbaka var min första tanke: varför for jag?
Konstant. Shirly Holmberg har alltid skapat. "Så länge som jag kan minnas har jag haft väldigt mycket fantasi", säger hon. Foto: Maria Wallin.