Sankt Olovs kyrka fylldes under gårkvällen av både toner och åhörare. Det var dags för kammarkörens traditionella höstkonsert, som hade titeln "Lux aeterna".
– Det betyder "Eviga ljuset", ett namn vi tyckte passade. Vi hoppas på att lysa upp höstmörkret, och bjuda på ett litet ljus innan advent, säger dirigenten Leif Åkesson.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Kören, som startades 1971, består av omkring 40 olika sångare. Varje år arrangeras fyra stora konserter, varav höstföreställningen är en av dem. Igår låg fokus på stycken skapade under romantiken.
– Det skrevs väldigt mycket körmusik under romantiken, som alltså ägde rum under 1800-talet. Det var egentligen då begreppet körmusik uppstod, så vi kände att vi ville återvända dit i höstkonserten, säger Leif Åkesson.
Brahms, Sibelius och Elgar – alla var de framstående tonsättare som, i sällskap med en rad andra, fick nytt liv av kammarkören. Allt framfördes a cappella och spred en varm känsla längs kyrkbänkarna.
– Jag skulle beskriva musiken som otroligt vacker och inte svårlyssnad. Det är fina klanger och känslosamt, något som präglade romantikens musik, säger Leif Åkesson.
I verken rymdes också en musikalisk resa runt Europa, med musik komponerad i allt från England till Tyskland, Sverige och Finland.
– Vi ville verkligen ha med något från Finland, då landet firar 100 år i år, säger han.
Någon annan som firar jubileum är Leif Åkesson själv. I 30 år har han med yviga gester visat kammarkören hur de ska sjunga.
– Det känns väldigt roligt. För mig är ensemblesång livet och jag har inga planer på att sluta. Jag kommer fortsätta så länge jag känner att jag har något att ge.
Jag skulle beskriva musiken som otroligt vacker och inte svårlyssnad.