Hon är nu i norra delen av Tierps kommun i Norduppland.
– Hon har gått tre mil rakt norrut varje natt ända sedan hon släpptes, säger Magnus Kristoffersson, projektledare på Naturvårdsverket.
Risken finns alltså att honan, som också kallas Junselevargen, återigen söker sig upp till områden där hon inte är önskvärd. Fyra gånger har hon fångats in i södra delen av renskötselområdet och forslats söderut till olika platser i Mellansverige – och varje gång dragit norrut igen.
Kristoffersson har dock inte helt gett upp hoppet om att hon ska komma på andra tankar.
– Den senaste natten stannade hon upp och gick en bit tillbaka. Jag har inte helt misströstat, säger han.
Så vitt känt har hon inte dödat något bytesdjur sedan flytten. Däremot har hon besökt en åtelplats för vildsvin.
Vad som driver honan att ständigt söka sig till renskötselområdet är okänt. Under tidigare vandringar genom Sverige har hon bevisligen dödat rådjur. Vid de tillfällen då hon varit tillsammans med en hanne har hon också varit med om att döda älgar. Men så småningom har hon ändå slagit sig ner i områden med renar.
– Hon kommer ursprungligen någonstans österifrån, Finland eller Ryssland. Jag tror att hon är född i ett område där hon blivit präglad på renar. Det är längtan efter ren som driver henne. Varje gång hon släppts har hon gått norrut ända tills hon stött på renar. Där har hon stannat, säger Olof Liberg, koordinator för vargforskningsprojektet Skandulv.
Liberg tror att det är hög tid att börja fundera på en alternativ strategi om Rödluvan än en gång måste fångas in på grund av att hon ställer till problem. Han vill att man prövar det som kallas "soft release" i USA. Då skulle man hålla henne i ett hägn en längre tid innan hon släpps. Det kan eventuellt bryta hennes drift att gå norrut.