I flera decennier har Mats Ek hänfört och provocerat sin publik med nytolkningar av klassiska verk som "Svansjön", "Törnrosa" och "Giselle". Nu, i ett skede av livet där många andra varken kan eller vill utsätta sin kropp för fler påfrestningar, räds han inte att ställa sig på scen och dansa.
Dansföreställningen "Vintage dans", som består av de två duetterna "Potatis" och "Yxa" - båda i koreografi av Mats Ek - samt filmen "Gammal och dörr" (från 1991, i vilken Eks mor Birgit Cullberg gör sin sista dansroll), är exempel på ovanstående.
"Måste ständigt återskapas" I "Potatis" gör koreografen Ana Laguna sällskap på scen - tillsammans med fyra kilo av rotsaken i fråga. Duetten, som de har framfört flera gånger tidigare, sitter fortfarande i muskelminnet men har genomgått ett par små ändringar.
- Det är en paradox. Dansen är fastlagd, och samtidigt försöker man göra den som för första gången varje gång. Den skrivs varje gång man utför den och är borta i samma ögonblick som den är gjord. Därför måste den ständigt återskapas, säger Mats Ek.
- I vårt fall, eftersom vi åldras och är gamla, tvingas vi till justeringar vartefter. Men i princip är det samma koreografi som har visats tidigare.
Dansar året ut "Vintage dans" sätts bara upp vid ett tillfälle, men det är inte slutdansat där. Ek kommer att fortsätta stå på scen året ut, sedan återgår han till rollen som enbart koreograf.
- Det rör sig inte om många föreställningar, men utspritt under året kommer det att bli en del, och i lite olika kombinationer. Jag kommer inte att dansa ihjäl mig, hoppas jag, men det är tillräckligt och det är fantastiskt att få möjlighet att få göra det igen. Man glömmer lätt hur svårt det är - och hur roligt det är, säger han.
- Det är svårt att beskriva i ord, men det är ständigt på gränsen av min förmåga.
Så till sist: all denna potatis på scen i "Potatis". Vad är det tänkt att den ska symbolisera?
- Ett par umgås med en påse rotfrukt. Det finns ingen symbolik. Men å andra sidan, vad säger ordet "rotfrukt" dig?, säger Mats Ek.