– Det här känns inte klokt, det måste bli ändring om kommunen vill ha utbildad personal. Om vi fick räkna in studierna i arbetstiden skulle många fler utbilda sig, säger Chathrine Lindvall, vårdbiträde på Trivseln.
Hon är en av de kommunanställda som nappat på arbetsgivarens uppmuntran att kompetensutveckla sig.
Som ett stöd erbjuds medarbetarna 20 000 kronor, eller tjugo dagars ledighet för studier.
Sämre villkor
Som en del av omvårdnadslyftet har kommunen kunna upphandla ett antal utbildningsplatser, och därmed påverka utbildningsinnehållet. Dessa elever har bland annat sluppit långa praktikperioder, då de utifrån sin arbetslivserfarenhet fått de bitarna validerade. Och arbetsgivaren har lånat ut stora delar av litteraturen.
Men platserna inom Omvårdnadslyftet räcker inte till alla. Istället har vissa hänvisats till VUX reguljära vård- och omsorgsutbildning.
Bidraget på 20 000 kronor är detsamma. Men varje termin innehåller fyra veckors praktik, som inte kan göras på arbetstid. Studiedagarna är fler och litteraturen får bekostas av eleven.
Räcker inte
Chathrine Lindvall läser den reguljära utbildningen, bidraget från kommunen räcker knappt till en fjärdedel av praktiken.
– Det kostar på att plugga när man jobbar heltid, naturligtvis i tid men också i pengar. Har kommunen tänkt på hur det här slår mot de anställda?
Med familj, barn och heltidsjobb är förutsättningarna tuffa, fortsätter hon.
– Jag gör ju det här för mitt arbetes skull, ska jag straffas för det, undrar hon.
Hon vill att kommunen ser över det ekonomiska erbjudandet.
– Jag betalar redan mycket i form av resor, fritid och ledighet, och det gör jag gärna. Men någonstans går faktiskt smärtgränsen, säger hon.
Kollegan Veronica Vikberg studerade inom omvårdnadslyftet år 2011, och behövde inte ta ledigt för praktik.
– Kommunen har ju ett stort intresse av fler undersköterskor, det borde ligga i deras intresse att underlätta för oss anställda, inte minst för att kunna skapa en attraktivare arbetsmiljö, säger hon.
”Har diskuterat detta”
Lena Lundqvist är kompetensutvecklare inom älderomsorgen.
När ni uppmuntrar personal att plugga vidare, informerar ni om hur olika förutsättningarna kan vara?
– De som har hört av sig kring olikheterna har vi informerat för att de själva ska kunna ta ställning. Vissa har även medveten valt den reguljära, på grund av innehållet där. Vi ser en positiv trend att fler vill utbilda sig, det tycker vi är bra, säger Lena Lundqvist.
Angående litteraturen säger hon att eleverna på den reguljära kursen också får låna litteratur, där kursernas litteratur eller informationen i dem överensstämmer.
Kan ni inte kompensera medarbetarna för mellanskillnaden?
– Det kan säkert upplevas som orättvist, vi har diskuterat det. Men vi har tyvärr inte de resurserna i dag, säger Lena Lundqvist.
Skellefteå ligger fortfarande under snittet när det kommer till andelen undersköterskor. Hur ser ni på det?
– Hundra procent vore naturligtvis det allra bästa. Det pågår ett flertal satsningar för att vi ska bli bättre. Inte minst satsningen på att tillsvidareanställda fler undersköterskor.
Färdigutbildade undersköterskor erbjuds 1 000 kronor mer i månadslön.
Jag betalar redan i form av resor, fritid och ledighet, och det gör jag gärna. Men någonstans går smärtgränsen.