– Lärarn slog med käppen över värkfingarna. Henry skrek och vi satt i bänkarna och grinade.
Trots att det nu gått 70 år sedan händelsen i folkskolan i Missenträsk har Barbro inte glömt.
Vid 16-års ålder blev hon kocka i ett huggarlag i Pitetrakten. Snabbt tränade hon upp sin förmåga att ge svar på tal. En kunskap som hon sedan dess haft nytta av.
I Arvidsjaur vann Nore Sundström hennes hjärta och efter ett antal år i Norrbotten kom de i slutet av 1960-talet till Skellefteå och slog sig ner i Lund. Maken jobbade på Rönnskärsverken men skadades i en arbetsplastolycka och förlorade sin arbetsförmåga.
En strid för Nores rätt till en handikappassad bil ledde till att hon under många år kom att engagera sig i DHR, De handikappades riksförbund.
– Vi drev frågor som rätten till ledsagare, hemtjänst, bostadsanpassningsbidrag, egen bostad för unga, ordnade kurser för unga funktionshindrade och lärde dem deras rättigheter. Det var oerhört lärorikt.
Ett år på föreningslinjen på Medlefors folkhögskola gav henne ökad kunskap om hur samhället fungerar och även ett jobb på S-kvinnornas distriktsexpedition i Skellefteå under 1980- och 1990-talen.
Inom partiet och i socialnämnden har hon drivit handikappfrågor men även kämpat mot kvinnomisshandel och för kvinnojourer.
Barbro har målat och tecknat sedan barnsben. Därför kanske det inte är så förvånade att hon vid ett tillfälle gjorde ett standar till ett partijubileum.
På kuppen blev hon Sveriges enda fanmålare - och som sådan blev hon även kunglig hovleverantör. Att hon har hjärtat till vänster hindrade henne inte från att leverera standar till kronprinsessan Viktorias bröllop.
Efter åren som företagare i Bastuträsk bor hon nu i en lägenhet på Anderstorp.
Vid köksbordet pratar vi politik i allmänhet och flyktingpolitik i synnerhet. Hon är inte imponerad av det parti hon varit trogen hel sitt liv och menar att vi nu har det så bra att solidariteten glöms bort.
Men glöden har inte falnat. I höst har hon på sitt orädda sätt och med sitt kunnande fått en bostadsrättsförening att ge med sig och bygga en hiss åt en funktionshindrad person.
– Det är inte fel på regler och bestämmelser, men fortfarande är det många som inte förstår att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter, säger hon.
Det är fortfarande många som inte förstår att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter.