Många svenska tidningar har börjat jobba med mer historieberättande i sina artiklar.
Aftonbladet gjorde det med Estonia. Expressen gjorde det med Tsunamin.
Frågan man snabbt ställer sig är: Varför jobbar vi med ett artikelformat på webben som endast passar för korta notiser, men som får reportage att kännas rejält skohornade?
Extra konstigt när man tar med i ekvationen den tid som vi lägger på granskningar och reportage kontra notiser.
Den klassiska modellen: En bred spalt med text, en smal spalt med tillägg och annons och en mediebehållare ovanpå som ska rymma allt från maffiga reportagebilder till porträttbilder på politiker.
”One size fits all”, men som är anpassad för det minsta materialet.
Vi tänkte istället så här – varför gör vi inte en artikelnivå som istället utgår från våra stora berättelser? Där materialet står i fokus?
Och så gjorde vi det.
Här är ett exempel på ett helt vanligt reportagesom av en händelse publicerades på lanseringsdagen.
Vi har ännu en hel del att fixa, men det fräna med vår artikelnivå är att den inte bara används för reportage, utan _alla_ artiklar (förutom Hockeybloggen och Norranbloggen).