Hanna Larsdotter kommer från Byske och ställer i helgen ut sin konst i Stockholm.
Inne i det lilla galleriet Juste i Horntull täcks väggarna just nu av svartvita porträtt som visar en annan verklighet, en glimt in i Hanna Larsdotters medvetande och skapande. I beskrivningen av utställningen står det: "Mono är du, jag, den, det, en enda, en rymd av känslor. Ett universum utanför och ett innanför. Att stå mitt i en folkhop och ändå vara ensam. Morgonens första kopp kaffe. Den gråa verkligheten med dess sprakande färgskala. Det enkla i det svåra. Du och jag och skillnaden där emellan."
– Jag gillar att prata om det jag gör med sådana ord, lite poetiskt. Men för mig handlar mina illustrationer om vad som pågår i människans inre med utgångspunkt ur min egen hjärna, säger Hanna Larsdotter.
Hon är uppvuxen i Byske, gick Estetiska programmet på gymnasiet men flyttade sedan till Stockholm. Där sökte hon sitt uttryck via olika konstformer; opera, dans, musik. Men sedan fann hon bildkonsten, och hon beskriver det som att hitta hem.
– Jag har skapat bilder länge, men nu känner jag att jag har landat på något vis. Det är det här jag ska göra, säger hon.
Detaljrik bläck är verktyget Hanna Larsdotter använder för att väva fram sina funderingar och bildvärldar. Mörker trängs med ljus, skeva figurer varvas med fantasifulla detaljer och textrader. På en av bilderna syns en gestalt jonglera med hjärtan ackompanjerad av orden "Leka med känslor", på en annan möts en räv och människa till meningen "Det var som att vi känt varandra i ett tidigare liv."
– Det är svårt att beskriva, men det blir ofta sådant som är surrealistiskt realistiskt. För mig är det inte så spännande om konsten bara är snygg, det måste finnas något mer. Låt ett streck vara snett, det är mycket mer intressant än ett rakt.
Det är spännande att dela den delen av mig själv med andra.
Ämnena spänner sig över de stora, livsavgörande frågorna till de små funderingarna.
– För mig finns många tankar om religion och dess betydelse, och det märks ofta i min konst. Jag skulle beskriva mitt uttryck som lite morbid, det är svart humor och mystik på något sublimt sätt. Jag gillar kontraster, båda i färg och i mening, och leker gärna med gränsen kring vad man får och inte får säga.
Fyra dagar i veckan arbetar hon som dekormålare på Gustavsbergs porslinsfabrik, men en dag vigs åt illustrationer i företaget "Daughter of Lars". Att under helgen för första gången visa sina verk i en utställning beskriver hon som endast roligt.
– Jag är så förväntansfull och känner mig trygg i det. Det är spännande att dela den delen av mig själv med andra. I framtiden hoppas jag att jag får utveckla mitt konstnärskap ännu mer, och att det blir min heltidssysselsättning.