”Får inte tystas ner.” Dan Eriksson, som idag bland annat sjunger i kyrkans gospelkör för att må bättre.
Mellan 2011-2015 har 219 personer i Norrbotten tagit sitt liv. Ungefär tio gånger fler har försökt. En av dem är Dan Eriksson, som själv lidit av psykisk ohälsa under många år, men nu vill uppmärksamma i hopp om att förebygga.
– Jag är volontär för Suicide zero sedan ett par år tillbaka. Jag vill dela med mig av mig själv och jag skäms inte ett dugg över det, och jag vill inte att någon annan ska göra det heller, säger han.
För Dan kom de mörka tankarna i samband med att han 1992 blev arbetslös. Sedan dess har han två gånger försökt ta sitt liv.
– Jag var hemskt dålig. Jag hade depressioner, maniska perioder, social fobi. Det är så mycket som följer med en sådan här sjukdom. Man är så otroligt sjuk. Jag har ju två barn, men man ser ingenting, bara rakt fram och där är det svart. Man mår så dåligt att man ser ingen utväg.
Idag mår han bra och har även medicinering som fungerar till hans bipolära diagnos. Men innan dess var det tuffare.
– Man har svängningar upp och ner. Ena stunden kan man vara djupt deprimerad, för att i nästa ögonblick vara manisk. Det blir en verklighetsflykt.
Han har nu vänt sig till kommunen i hopp om att få gehör, men han kommer även vända sig till andra instanser i området.
– Mer information kring sådant här behöver komma ut. Jag märker ju också att när jag öppnar mig och delar min egen erfarenhet, då gör andra människor detsamma. Och det är ju det som är så härligt, för kan jag rädda livet på en enda människa så är jag mer än nöjd.
Malin Johansson/NN
Min bror tog livet av sig när han var 24 år, jag var 20 då. Jag är drabbad själv flera gånger, men är tacksam över att jag lever.