Bröllopskyss. Anders Bäckman och Marie Holmqvist gifte sig i december 2001. Foto: Privat
De vigdes av en präst som var verksam i S:t Örjans församling i december 2001. Sedan dess har de levt ett familjeliv i Skelleftehamn.
Förrförra veckan skulle Marie Holmqvist förnya sin legitimation då hon fick sitt livs chock.
– Hon på polisstationen sa att de behövde se en giltig legitimation och frågade om jag hade en nära anhörig som kunde intyga att jag är jag. Jag svarade att min man var med mig, säger Marie Holmqvist till Norran och fortsätter:
– Då svarade hon ”nej, ni finns inte med här som makar, ni står bara på samma adress”.
Paret undersökte saken vidare hos Skatteverket som sade samma sak. Paret är inte gifta – och har aldrig varit det.
– Först blev jag så kränkt. Det kändes som att allt har varit en stor lögn, man viger sig ju av en orsak. Det är som ett enda stort skämt.
Då bestämde sig Marie och Anders för att gå till pastorsexpeditionen med den stora frågan: hur i hela friden kunde det bli såhär?
– Det var en kalldusch. De kollade upp saken, som ifall vi hade bokat en präst, men det fanns ingenting. Det var som att det aldrig hade hänt.
Nu har Marie och Anders börjat smälta situationen. De har bland annat ställt upp i en intervju med Expressenunder nyårshelgen. Men tanken på att inte äktenskapsbalken hade gällt dem om olyckan varit framme skrämmer dem.
– Det är klart att de mörka tankarna började komma. Tänk om någonting hade hänt under den här tiden? Min man blev till exempel hjärtopererad. Om det här hade uppdagats efter att något hänt någon, vilken otrolig chock det hade blivit.
Hur har det kunnat gå 16 år utan att det här har kommit fram?
– Säg det. När man till exempel ska kryssa i om man är gift har vi alltid kryssat i det. Men vi har aldrig tagit ett lån eller något sånt, det är väl därför det inte har uppdagats, säger Marie Holmqvist.
Mats Lindberg, kyrkoherde vid S:t Örjans församling, är en av dem som har försökt söka bakåt i tiden för att ta reda på vad som gick fel i Maries och Anders fall.
En sak som han har hittat är att de inte har skickat in en hindersprövning, någonting som paret menar att de aldrig fick information om att de behövde göra.
– När vi försökte se om det hade ansökts om en prövning syntes det att det inte hade gjorts.
Är det inte vigselförrättarens ansvar att informera par om att det måste göras?
– Jo, så är det. Om inte jag som vigselförrättare talar om det, då gör jag fel. Det verkar som att det inte har gjorts i det här fallet även om jag inte kan säga det med hundra procents säkerhet.
Ett annat fel är att prästen ändå genomförde vigseln trots att hindersprövningen aldrig skickades in.
– Jag som vigselförrättare får inte viga om jag inte har fått en hindersprövning. Man måste ju se om det är okej att viga paret. Utan den prövningen får jag inte viga dem, då gör jag fel.
Ett tredje fel är att prästen aldrig skickade in några papper till Skatteverket. Om det hade gjorts hade det direkt uppdagats att vigseln var ogiltig.
Har du varit med om någonting liknande?
– Nej, aldrig över huvud taget. Inte att en vigsel rent juridiskt inte har gått igenom. Jag minns ett misstag när jag hade en vigsel i en annan församling. Då uppdagades det bara några veckor senare när de skulle åka utomlands. Det visade sig att ärendet hade fördröjts hos Skatteverket.
Hur kan par som vill försäkra sig om att de verkligen är gifta gå till väga?
– Vill man vara säker kan man kolla med Skatteverket att det är genomfört. Rent teoretiskt kan det vara så att det inte har skett, det här skickas in via posten så till exempel kan ett brev komma bort, säger Mats Lindberg.
S:t Örjans församling har erbjudit Marie och Anders en enkel vigsel för att äktenskapet ska bli juridiskt hållbart. Det är oklart om paret vill det.
– Vi kommer att viga oss och har skickat in en hindersprövning och fått tillbaka papperna. De har erbjudit oss en vigsel här hemma men det känns rätt konstigt, det är svårt att förklara. Nu när vi ändå ska gifta oss vill vi nog ha en fest, säger Marie Holmqvist.
Hur mår ni nu?
– Vi har accepterat det här men är fortfarande besvikna över att ingen reagerade när det hände.
Foto: Privat
Foto: Privat