I dag vaknar Sverige upp till en dag som inte liknar någon annan. Slutligen har det hänt även här. I hjärtat av vår huvudstad, där nära nog varenda svensk någon gång själv har varit.
Mycket tyder på att gårdagens fasansfulla händelser i Stockholm var ett terrordåd. Händelseutvecklingen kan snabbt förändras i sådana här lägen men i skrivande stund är en man anhållen på sannolika skäl misstänkt för terrorbrott genom mord.
Chefsåklagare Hans Ihrman har nu på sig fram till klockan 12 på tisdag att fatta beslut om mannen ska häktas.
I skrivande stund har det misstänkta terrordådet krävt fyra människors liv, samt skadat femton personer, varav två barn.
Det har gått lite mer än sex år sedan Stockholm senast drabbades av ett terrordåd, när Taimour Abdulwahab sprängde sig själv på Bryggargatan. Inte så långt från Drottninggatan, där gårdagens händelser inträffade.
Återigen har vi fått se hur en lastbil förvandlats till ett dödligt vapen. Även förra året i Nice, på Frankrikes nationaldag den 14 juli, användes en lastbil för att skoningslöst meja ner promenerande fransmän och turister.
I juletid förra året var det en marknad i Tyskland som drabbades på liknande sätt och bara för lite drygt två veckor sedan skedde samma sak när en man körde en bil rakt in i bland människor i London.
Jag befinner mig just nu i Uppsala, tillsammans med drygt 600 journalister från Sverige och andra delar av världen, där det årliga Grävseminariet hålls. Det är en konferens för grävande och undersökande journalistik.
Och jag kan väl lugnt påstå att många deltagare hade sina tankar på helt annat håll i går när vi nåddes av nyheterna från Stockholm. Många lämnade Uppsala för att åka tillbaka till sina redaktioner där de behövdes i arbetet.
Säkerheten kring arrangemanget förstärktes ytterligare med polis beväpnade med automatvapen.
Jag är stolt över det Sverige jag, bara ett halvt dygn efter det misstänkta terrordådet, har sett visa upp sig. Hur Stockholmare hjälper varandra genom att erbjuda skjuts till strandsatta personer, öppna sina bostäder för de som inte kan ta sig hem, hämta barn på dagis vars föräldrar sitter fast på sina jobb, och så vidare.
I tider av kris prövas vår medmänsklighet och det jag hittills har kunnat se ger mig hopp.
Samtidigt finns det människor som omedelbart efter att något sådant här har hänt vill använda tragedin för sina egna politiska syften. Det är avskyvärt.
Sveriges förmåga att hantera kriser, vår beredskap för att möta och bekämpa terrorism kommer att diskuteras, analyseras och kritiseras. Tro mig.
Men det finns en tid och en plats för allt. Nu vill vi förstå. Nu vill vi hantera den akuta situationen.
Sverige har skadats. Vi är rädda. Men vi har varandra.